Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag råkade erinra mig, hvad min far sagt åt mig, då
jag skulle duellera med Selim: Nå så slåss då, pojke, så
att alla onda andar gapskratta, och jag sade nu något
liknande åt Mirza:
— Nåväl! Vi ska slåss, Selim, så att det hörs ända
ned i helvetet!
Vi omfamnade hvarandra, men började åter
disputera. Jag ville stanna kvar i Paris och slåss under dess
murar, men Selim önskade komma ibort från staden och
sälla sig till de frivilliga skyttarna.
— Här är det så mycket stadsslödder som stryker
omkring.
Därpå började han berätta för mig om La
Rochenoire och bedyrade, att vi under hans kommando skulle
finna, hvad vi sökte.
— Han kan visserligen inte tåla mig, tillade han,
men det är den underligaste människa. Jag har aldrig
sett maken till karaktär. Jag kunde offra mitt hufvud
för honom.
Läsaren vet redan, att jag fåfängt frågat Selim om
enskildheterna i hans duell med La Rochenoire. Jag
gissade, att han var den där markisen, hvars värja Selim
i duellen tre gånger slagit ur handen. Men för resten
hade Selim haft många dueller, så att det var svårt att
draga några bestämda slutsatser.
— Det säger jag dig: du kan inte träffa på tre sådana
människor i hela världen, tillade han med eftertryck.
Jag gaf efter, hvilket jag ock vanligen brukade göra,
om än motvilligt. I Paris var det nog att ta en bössa och
gå på murarna för att slåss med lif och lust, men för att
komma ut ur staden behöfde man anlita en luftballong,
och en seglats i luften tilltalade mig icke. Dessutom
hade jag hellre velat gå in vid kavalleriet, men La
Rochenoire var infanterist. Selim var emellertid envis,
och jag gaf vika.
Två dagar senare stego vi alltså upp i en ballong,
som förde med sig många depescher från diktatorn.
Dagen var mulen och regndiger. Vår farkost, som med ens
höjde sig ett par tusen fot rakt upp, träffades lindrigt af
två kulor och släpade sig långsamt tvärs öfver det
preussiska lägret. Jag såg tydligt hela lägret rakt under mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
