Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min kamrats fjunlösa ansikte. — Det är ingen lärka
utan en förklädd flicka. Ser du inte, hur hon spärrar
ut fingrarna, då hon går?
— Måtte hin onde kröka dina fingerklor! Är det en
flicka, så mycket bättre!
Marx knöt näfven åt dem, under det att jag med
blicken sökte Mirza utan att kunna finna honom. Vi
hade nu passerat några stora träd, hvarifrån ömkliga
läten nådde våra öron. Då vi kommo närmare, fick jag se
något, som med ens lättade mitt bröst: Mirza var den
förste, på hvilken min blick föll. Klädd i
adjutantuniform språkade han förtroligt med en kortväxt man med
blondt, knollrigt hår och fin, gulaktig hy. Jag
förmodade, att det var La Roehenoire. Något på sidan stod
en karl med atletisk figur och med ansiktet fåradt af
vanställande koppärr. I stället för militärkask hade
han på hufvudet en smutsig linneduk, röd af blod.
Efter hvad jag sedermera erfor, var det löjtnant Simon,
La Rochenoires högra hand i allo.
Patrullen höll sig tyst på något afstånd från oss.
Mirza gaf oss en flyktig, likgiltig blick, men vände sig
genast om, som om han aldrig känt oss, och började
med fingret skaka askan af sin cigarr. La Rochenoire
och Simon brydde sig ej heller om oss genast, ty de
voro upptagna på andra håll — den förre med sitt
samtal med Mirza, den andre med att öfvervaka, huru
några bönder pryglades därför att de, såsom
patrullofficern meddelade oss, med våld tvungits af preussarne att
visa dem vägen till lägret. De arma varelserna darrade
i hela kroppen. Två af de olyckliga måste sätta sig på
den tredje och slå honom, tills han blödde. Denne fick
då resa sig upp, sväljde en klunk vin och vände sig
därpå till nästa man:
— Nu är det er tur, far lille!
Simon öfvervakadø operationen noga, svängde
armen i takt och upprepade:
— Hårdare!
La Rochenoire och Mirza hviskade då och då något
till hvarandra. Det tycktes råda det bästa förhållande
mellan dem.
Slutligen var exekutionen undanstökad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
