Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själamässa öfver liket först, och kanske två, om det kniper.
Men somliga göra inte ens det. Gud Fader är
barmhärtig. Jag tjänar fransmännen för ingenting. Corbeau —
måtte jorden uppsluka honom lifslefvande ! — befallde att
jag skulle hängas, och det var nog riktigt, ty jag tjänade
blott preussarna den tiden. Men La Rochenoire lät mig
komma helskinnad undan och sa’, att jag skulle få tjäna
hos honom, om jag tog pengar från tyskarna. Och nu
tjänar jag honom troget som en hund. Jag känner
hvarenda buske här i trakten. Jag narrar tyskarna, hvart
han vill, och han blir inte ond på mig för att jag då och
då smyger kring de fallnas kroppar. Han kallar mig
alltid "fä", men det får han, ty han är min herre.
Vi gingo vidare under tystnad. Plötsligt sade
Hugon:
— Vi äro strax framme vid lägret.
Det låg i en tät skogsdunge midt ibland trädstammar,
som blåst omkull. Vår vägledare gaf sig tillkänna med
ett läte, snarlikt ugglans u-hu, för en skyltvakt, som
kvarhöll oss, tills patrullen kom. Därpå fördes vi till
själfva lägret.
Solen höll nu på att gå ned. Under de uppryckta
trädens rötter och bland snåren syntes ej ett enda tält,
men öfverallt lågo halmstackar, som bönder forslat dit.
På sidan stod ett tjog lastvagnar, förspända med
eländiga krakar. Mellan vagnarna sutto forbönder, som
styrkte sig för natten med bröd och ost. De flesta
soldaterna lågo på halmen, och några hade gräft ned sig
så djupt däri, att endast hufvudena voro synliga. Alla
sågo ömkliga ut: ansiktena voro tärda och smutsiga,
ögonen blodsprängda, uniformerna trasiga — allt gaf dem
mer likhet med röfvare än med soldater. För resten
rönte vi ett föga hjärtligt mottagande. Då patrullen förde
oss fram till högkvarteret, tittade banditfysionomier fram
här och hvar mellan trädgrenarna, ooh skrofliga röster
frågade:
— Hallå! Hvem är det ni har med er?
— Det är sprättar från boulevarderna.
— Är du här, lilla lärkunge! — skrek en rofriddare
åt Marx. — Fosterlandet behöfver en sådan fågelstek.
— Dumbom! — inföll en annan och såg forskande på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
