Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 24. Den 11 juni 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
MISSIONSFÖRBUNDET. 414
Sänd Anden av höjden!
Av OSKAR H.
O trofaste Fader, din Ande oss sänd,
den renande, heliga elden låt falla!
Låt pingstens gudomliga kraft bliva känd
för hjärtan, förmörkade, hårda och kalla!
Vi höra med bävan vad fordom du gjort,
då Anden kom mäktig med stormar och
dunder.
Vi längta, vi trängta, ty föga vi sport
ännu av hans härliga krafter och under.
O helige Fader, din nåd oss bete,
ty gamla och unga i mörker ses famla.
Sänd Anden från höjden, att under må ske
och bedjande skaror kring korset sig samla!
Vi höra med glädje från främmande strand,
hur Anden är verksam bland folkslag och
stammar.
O, låt oss förnimma med makt i värt land,
att heliga elden i hjärtan än flammar!
VI VILJA VARA MED.
Av fru Signe Walder.
För eii tid sedan kom en ung, förfallen
vandrare till vårt hem och fordrade i pockande
ordalag hjälp till respengar, enär han vore
värnlös. Till svar på min fråga, vad det betydde
(ordet värnlös passade ej ihop med den kraftiga
gestalten) upplyste ban i hånfull ton, att det
betydde, att han tre gånger suttit på Svärtsjö.
Då jag sökte visa honom till den ende, som kan
hjälpa en fallen människa tillrätta, utropade
han hånskrattande, i det han gick och smällde
igen dörren: »Religion! Ingen människa tror
nu mera på religion.»
»Jo», ljöd det i mitt hjärta, jag och
tusenden med mig kunna ej vara den förutan. Vi
säga som Petrus: Herre, till vem skulle vi
annars gå? Till vem skulle vi vända oss om ej till
Gud, som är den ende, som känner vårt innersta
väsen.
Liksom i en syn såg jag en skara män och
kvinnor, ynglingar och jungfrur, som ville
kämpa under korsets baner. Jag såg gamla kvinnor
med ett lyckoskimmer i sina ögon ivrigt arbeta
på symötena för att skaffa medel till missionen.
Jag såg äldre män med av hårt arbete böjda
ryggar gå långa vägar för att ej gå miste om
veckans bönemöte. Jag såg unga, akademiskt
bildade och äldre, enkla allmogemän och
kvinnor, drivna av Kristi kärlek, undervisa i
söndagsskolan och ungdomsklassen för att söka vin-
na de unga för Herren. Jag såg en skara
förhoppningsfull ungdom försaka hem och
fosterland och en god ekonomisk ställning för att gå
ut till arma hedningar med livets bröd. Jag såg
tusentals unga kvinnor offra sina krafter för
att tjäna de lidande och sprida ljus på deras
mörka levnadsstig. Jag såg skaror av »de små»
i denna värld med glädje offra sina skärvar för
Guds verks framgång på jorden. Och jag såg
stora skaror av Gud hängivna människor
knäppa helgade händer i Jesu namn och dag och natt
uppsända bönens rökverk och draga ned
välsignelse över jordens barn.
Från denna skara hördes ej orden: »Ingen
människa tror nu mera på religion», ty cle voro
alla vittnen om religionens omskapande kraft.
Från dem ljöd i stället hoppfullt, segervisst:
Vi tro på Kristi religions makt att omskapa
ocli frälsa människorna. Därför vilja vi vara
med i arbetet att föra de vilsna hem till ljus
och hamn. Vi vilja vara med att öppna porten
till det rätta fadershemmet för dem, som dröja
utanför mörkret. Vi vilja vara med att torka
tårarna och sprida Guds kärleks solsken, till
dess vi få bo i den staden, som icke skall
upplysas av sol eller måne, därför att Guds
härlighet upplyser den.»
Starkare och starkare sjöng den kören: Vi
vilja vara med! Vi vilja vara med!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
