Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar och krigsförnödenheter. Slutligen hade i Juli 1789
förbund ändtligen blifvit slutet mellan Sverge och Turkiet,
på vilkor att det sednare skulle betala Sverge tillsammans 10
millioner piaster, hvaraf 1 million under hvarje krigsår samt
de återstående fördelade på 10 år efter fredens afslutande1).
För att emedlertid så fort som nlöjligt få slut på kriget,
ville konuhgen under det tredje året föra detsamma med
uppbjudande af alla krafter, som kunde åstadkommasJ Han
be*-slöt likväl att nu flytta dess tyngdpunkt till sjöss, till hafven
och ekärgårdarne. Till lands, ”i dessa ödemarker, der man
å ömse sidor gick vilise” (såsom Schantz uttrycker sig),
”trodde han sig icke mera kunna uträtta något af vigt.”
Huruvida detta var ödemarkernas eller ledningens fel, må
man lemna derhän; åtminstone synes 1808 års fälttåg
ådaga-lägga möjligheten att i dem med afgörande resultater föra
krig. Deremot hade det föregående årets erfarenhet visat,
hvilket betydligt inflytande sjökriget kunde hafva på
landkriget. För armén i Finland och för detta lands försvar var
en oafbruten förbindelse nödvändig med moderlandet, hvar- »
ifrån förstärkningar, krigsförnödenheter och lifsmedel
oupphörligt skulle tillföras — och denna förbindelse kunde
allenast med säkerhet upprätthållas genom öfvervigt till sjöss.
Men om således redan omsorgen för Finlands försvar
hänvisade till en förstärkning af sjömagten, kunde man
der-igenom äfven möjligtvis uppnå krigets andra ändamål,
nem-ligen ryska sjömagtens försvagande. Yar man oförmögen att
till lands återtaga de förlorade provinserna, så kunde man,
genom att använda alla tillgångar på flottornas förstärkande
och genom att på dem hopa större delen af rikets
stridskrafter, erhålla utsigt att så mycket skada den ryska
sjömag-ten, att den ej på länge kunde blifva farlig, samt derigenom
äfven vinna den efterlängtade freden.
Ser man saken ur Gustaf III:s synpunkt, och tager man
krigskonstens dåvarande utvecklingsgrad i betraktande, så
torde beslutet, att under förhanden varande omständigheter
flytta krigets tyngdpunkt till sjöss, ej böra ogillas. Men
hvad som blef ett bestämdt fel, var att egna den största upp-
f) Bergman-Schinkel II, s. 107—109.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
