Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utgjordes af 7 galerer, 4 kanonslupar, 4 jollar och 30
transportfartyg samt 2 000 man. Den hade troligtvis blifvit mycket större,
om ryska skärgårdsflottan med ifver hade förföljt. Men sedan
de cronstadtska och wiborgska eskadrarne förenat sig på
förmiddagen den 3, framryckte de visserligen till Krosserort,
men sysselsatte sig sedermera den återstående delen af dagen
med att berga beeättningame på de skepp, hvilka stodo på
grund, samt att söka få skeppen flott, och förlorade således
dermed den dyrbara tid, som bordt användas att tillintetgöra
den skingrade och svaga svenska skärgårdsflottan.
Gustaf 111:8 belägenhet efter utbrottet ur Wiborgska
Viken var ganska bekymmersam. Armén hade för flottornas
skull blifvit så försvagad, att den genom en ringa stöt af den
nu öfvermodige fienden kunde drifvas långt inom Finlands
gränser. Orlogsflottan var slagen, hade förlorat en tredjedel
af sin styrka och låg blokerad i Sveaborg samt kunde
förmodligen icke mera uppträda mot den ryska. Hvar voro nu
de lysande förhoppningarne om återvinnande af de gamla
gränserna och om ett ärofullt slut på det mot nationens vilja
började kriget? Kunde man, efter hvad som skett, ens
hoppas att få behålla de nuvarande gränserna? Ja, kunde man
ens räkna på, att kejsarinnan skulle vara benägen för någon
fred af hvad beskaffenhet som helst?
Det för Gustaf III:s fåfänga mest påkostande var likväl
kanhända det djupa misstroende till hans fältherreförmåga,
som, äfven om det icke förut hade funnits, efter de sista
händelserna dock hos hvar och en måste göra sig gällande. Huru
stort detta misstroende var. synes bäst af ett bref, som hertig
Carl skref dagen före slaget vid Svensksund och ur hvilket
följande utdrag må meddelas: ”Jag anser som ett den
Högstes mirakel, att jag fått sauvera det jag har qvar af flottan;
ty efter mensklig utsigt hade allt bordt vara förloradt, om’
ryesame gjort sin skyldighet och den Högste ej bevarat oss.
Nu är jag ledsen vid detta handtverk och att lyda en, som
ej förstår något, som är envis och som för oss till en säker
undergång; jag är ännu sjuk, och jag är i tvehugsenhet, om
jag skall tjena eller taga afsked från detta elände. Mitt
fattiga fäderneslands öde gör mig största oro; mina vänners
framtid är det enda, som kan bibehålla mig i tjensten; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
