Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anne-Charlotte Leffler - Kvinnornas ställning före åttiotalet. — A. C. Lefflers ungdomsutveckling. — Temperament. — Äktenskap. — Dramatiskt författarskap. — Omedvetenhet om kärleken. — Inflytande från Strindberg. — Övergång till prosaberättelse. — Ur livet. — En bal i societeten. — Övriga berättelser i samlingen. — Andra samlingen Ur livet. — Aurora Bunge. — I krig med samhället. — Förhållande till den äldre kvinnosaksrörelsen. — Spår av ny uppfattning om kärlek och äktenskap. — Yttre ställning, utseende och personlighet. — Bekantskap med Sonja Kovalevsky. — Resor. — En sommarsaga. — Italiensk resa, nytt äktenskap, omslag i hennes diktning. — Kvinnlighet och erotik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I O
anne-charlotte leffler
Det finnes få skrifter från denna period, där man i så
koncentrerad form förnimmer hela bruset av denna upprörda
brytningstid. Trots att skildringen är ytterst objektivt hållen — i
sin allsidiga behandling av äktenskapsproblemet erinrar den icke
så litet om »Anna Karenina» — klingar här ett revolutionärt patos
igenom, den nya generationens kärlekslära: det är en stor synd
att gifta sig utan kärlek. Det är synd, att när man älskar en man,
leva i äktenskap med en annan. Kärlek utan äktenskap är mindre
förnedrande för en kvinna än äktenskap utan kärlek.
Och likvisst brinner icke heller här den verkliga lidelse, utan
vilken en kvinna ej bryter ett långvarigt äktenskap och
övergiver sina barn. Författarinnan har själv senare erkänt, att det
är »med en rent intellektuell kärlek, i vilken ej en gnista erotik
ingår», som Arla omfattar den unge Berndtson.
Denna andra del av »Ur livet» mottogs betydligt kyligare
än den första och stämplades på vissa håll som osedlig och
revolutionär. Mest betecknande är kanske, att den med ogillande
sågs av kvinnosakskvinnorna, vilka hittills räknat fru Edgren
som en av de sina. De hade också gjort detta med fullt skäl.
Det fanns väl ingen, som med sådan glans framfört kvinnosakens
program i sina skrifter som fru Edgren-Leffler. Själv ville hon
emellertid icke anses tillhöra denna falang. Hon förklarar gång
på gång, att hon endast vill skildra, ej döma. »Jag tror icke»,
skriver hon i ett brev, »på teorier, jag tror, att varje författare
bör få utveckla sig efter sin egen individualitet, och min är nu
en gång den, att vädja till läsarens egen tankeverksamhet,
genom att sorgfälligt undvika att giva honom någon fingervisning
om huru han bör tänka.» Men hela denna uppfattning vilar på
självbedrägeri. Visserligen kan det icke förnekas, att hon skrivit
rent objektiva skildringar som de utmärkta små genrebilderna
Gusten får pastoratet eller Moster Malvina. Men undantagen endast
bekräfta regeln, att hon är tendentiös. Hon vill vanligen komma
åt ett eller annat samhällslyte, vill reformera seder och
uppfattningssätt. Och den tendens, som behärskar hennes tidigare författarskap,
var just riktad mot mannens egoism och brutalitet. Överallt
framställas mannens fel och brister som orsaken till de olyckliga äkten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
