Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Ahlgren - Föräldrar och uppfostran. — Hon får ej bliva målarinna. — Giftermål. — Självmordsförsök. — Planer på författarskap. — Brevväxling med doktor Herslow. — Brevväxling och möte med Edvard Bäckström. — Bidrag till diverse tidskrifter. — Ställning vid det inbrytande åttiotalet. — Sjukdom. — Ernst Ahlgrens bidrag i Fyris. — Från Skåne. — Översikt av hennes författarskap. — Hennes personlighet och hennes diktning. — Pengar. — Fru Marianne. — Arten av hennes observation. — Hennes smärre berättelser. — Yttre ställning. — Inre kris. — Livsleda. — Förbrytarblod. — Ur mörkret. — Elsa Finne. — Slutet. — Romantiska anslag i hennes författarskap. — Jämförelse med fru Edgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ernst ahlgren
till hennes första novellsamling, Från Skåne, som utkom 1884.
Dessa skildringar emottogos med lovord av den samtida kritiken
både från vänster- och högerhåll. Därmed var Ernst Ahlgren
en känd och uppburen författarinna, vars position ytterligare
befästades genom en större novell Pengar (1885). Under de
närmaste åren skrev hon åtskilliga småberättelser, som utkommo
under titeln Folkliv och småberättelser (1887) samt Berättelser
och utkast, som utkommo posthumt (1888); en tredje samling
Efterskörd (1890) utkom likaledes efter hennes död. Hennes
lilla kvicka proverb I telefon spelades på Dramatiska teatern
och en större roman, Fru Marianne, trycktes 1887.
Dessutom utgav hon tillsammans med Axel Lundegård 1885
dramat Final, där motivet är lånat från hennes novell »Koketten»,
och efter hennes död bearbetade Lundegård åtskilliga utkast
av henne till romanen Modern (1888) och dramat Den
bergtagna (1890).
Hennes författarskap omfattade således icke mer än fyra år,
men man måste förvånas över hennes arbetsintensitet, över hur
mycket hon på denna korta tid hann att producera. Och i
jämförelse med åtskilligt annat, sem skrevs under 80-talet, är
det anmärkningsvärt, huru mycket, som bevarat sin livskraft.
I de båda romanerna har hon framlagt sin uppfattning av
äktenskapet och kvinnans ställning i det moderna samhället,
problem vilka vid denna tid, som vi redan sett, livligt
diskuterades, men ofta utan att de diskuterande hade någon synnerligen
personlig erfarenhet. Utgångspunkten för Victoria Benedictssons
framställning är däremot djupt personlig och bottnar i hennes
eget olyckliga samliv. Hon har lidit sig till en åsikt — kanske
det enda sätt, som berättigar en att verkligen kalla en åsikt för
sin. För de stortaliga kvinnosakskvinnorna med deras färdiga
program hade hon föga aktning. Kvickt har hon i Final låtit
en läkare kemiskt analysera dem och funnit, att de bestå av:
»20 °/o dockhemslitteratur, 10% missförstådd Stuart Mill och
vanställd Herbert Spencer, 3070 förlegad romatik, 5 % snörliv,
4i/2°/o turnyr och V*0/0 självständig tankeförmåga». Men icke
heller den »fria kärleken» hade någon anhängare i henne. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
