Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det unga Sverige - I. Gustaf af Geijerstam - Debut. — Fattigt folk. — Erik Grane. — Pastor Hallin. — Fortsatta folklivsskildringar. — Nytt manér. — Medusas huvud. — Vilse i livet. — Senare författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
det unga sverige 252
»Hur kommo vi upp till Upsala, och hur gingo vi därifrån?
Vi kommo dit för att bildas till inträde i livets skola, och vi gingo
därifrån med hjärnorna sprängda av en bildning, som i stället
gjort oss allt mer främmande för det liv, som leves ute i den stora
världen, vilken går sin väg, medan den lilla lärdomsstaden i
löjl ig förnämhet sluter sig inom sig själv och gar sin. Vi kommo
dit med frisk vilja och stark verksamhetshåg, och vi foro därifrån
med sinnet nedtyngt, hågen slapp och arbetskraften hämmad, utan
spänstighet, blaserade, levnadströtta, lämpliga till
ämbetsmannä-maskiner, men icke till människor. Och i förvetet barnahögmod
hade vi lärt oss att skratta åt allt mellan himmel och jord.»
Erik Grane blir förvaltare på ett bruk och blir lycklig i
förening med en frisk och hurtig ung flicka. Boken mynnar
alltså ut i tidens karaktäristiska motvilja för den abslrakta
lärdomen och dess förhärligande av de praktiska yrkena.
Det vilar över denna skildring mycken ungdomsglöd och
optimism — något av den trosvissa stämning, som bar de första
verdandisterna genom striderna. Flera av bifigurerna som den
studentikose skeptikern Ling äro ganska lustigt skildrade. Och
det är verklig skada, att romanen ej är skriven med större
konstnärlig kraft. Den skulle då alltjämt för svensk-litteratur vara
ungefär vad Turgenjevs »Fäder och söner» är för den ryska
eller Jacobsens »Niels Lyhne» för den danska, en hel
generations uppgörelse med livet. Geijerstam har velat måla
brytningen mellan tvänne tidsåldrar, men hans uppfattning är för
doktrinär och för trång för att omspänna de många inslagen i
en dylik tidernas väv. Hans roman blir endast en historia om
ett enskilt fall och en något för pamflettartad sedeskildring.
Under de närmaste åren utgav Geijerstam novellsamlingen
Tills vidare (1887), som innehöll ett par förträffliga berättelser
(Bort, En ungdomsdag, En smålänning), samt Pastor Hallin
(1887), en av hans bästa romaner. Den handlar om en student,
som kastat sig in på teologiska studier, men strax innan han
skall prästvigas gripes av tvivel. Ett ögonblick tänker han att
byta om bana, men faderns fattigdom tvingar honom att
fortsätta. Han avlägger prästeden, men allt är dött inom honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
