Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det unga Sverige - V. Fru Malling - Debuten: Berta Funcke. — Polemik mot kvinnosakskvinnorna. — Alice Brandt. — Hennes senare författarskap. — En roman om förste konsuln m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
det unga sverige 272
älska. »Och då man älskar — då är man ju icke fri. Man
offrar allt, vad man har — pengar, samhällsställning — allt —
alltsammans.»
Berta Funcke är, vad fransmännen kalla en demi-vierge, hon
leker och flirtar med männen, men hejdar sig alltid i tid, giver
sig aldrig helt hän, utan nöjer sig med flyktiga beröranden,
med en lång, »sugande kyss»; hon råkar därför i en
upphetsning, som aldrig stillas, och börjar lida av bleksot och förstörda
nerver. När hon efter en serie av dylika halva erotiska
erfarenheter tröttnat på att brinna, kastar hon sig utan kärlek i
armarna på en gammal man av förnäm börd och samhällsställning,
som kan tillfredsställa hennes mondäna pretentioner.
Analysen av denna något anormala varelses själsliv och
hudförnimmelser är emellertid gjord med stor klarhet och skärpa,
och den lilla boken är i själva verket en bekännelseskrift av
samma hänsynslösa art för kvinnornas vidkommande som
Strindbergs »Giftas» för männens.
Dessa åsikter gillades icke av kvinnosakskvinnorna, som
stämplade Berta Funcke och hennes författare som »en
företeelse av kvinnlig förnedring». Även Ernst Ahlgren, säkerligen
obehagligt berörd av det osunda och ytligt mondäna i Berta
Funckes apparition, så olikt hennes egen natur, har ett uttalande
i sina memoarer, som tyder på, att hon ej kände sig tilltalad
av boken. Mathilda Kruse blev emellertid icke
emancipationsdamerna svaret skyldig. Hon är en av de första, som gör front
mot allt det överdrivna i kvinnorörelsen, mot allt detta
teoreti-serande om en kärlek, som i grunden icke var någon kärlek. — i
tidskriften »Framåt» skrev hon en djärv och kvick liten artikel
1886 »Om efterklangs- och indignationslitteraturen i Sverige».
»Ibsen har mycket på sitt samvete; — hade han bara ett
ögonblick kunnat ana, att hans käcka Nora skulle bli moder
till en sådan härskara av moraliskt förfördelade och undertryckta
damer, så tror jag, att han till vad pris som helst låtit henne
stanna i sitt »Dukkehjem» och dras med mannen, så gott hon
kunnat. Dernäst är det Otto Benzon, som får bära ansvaret.
Håren skulle resa sig på hans huvud, om han visste, vilka följ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
