Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han väg går nu fram genom törnen, äran är blott en
skuggbild, som försvinner ur hans åsyn. Sångens fackla
släckes af stormen, och tviflet famnar hans själ:
Famlande vandrar
Jag uti tviflets
Rysliga midnatt.
Han ser, huru hvardagsbestyren göra honom beroende,
huru åren nedtynga honom, öfverväldigad utbrister han i
följande korta strof, som markerar början af diktens sista parti:
Älskade ungdom!
Nu är du flyktad.
Intet är öfrigt,
Endast minnet.
Himmelens dotter,
O Mnemosyne!
Räck åt mig penseln,
Glad vill jag måla
Flyktade dagar
Med fantasiens
Gyldene färgor ;
Och då förglömma
Skuggan och mörkret
Uppå min tafla:
Knapt har jag tecknat,
Förrän en tårflod
Utplånar dragen,
O! Jag är smärtans
Eviga träl.
Ålderdomen nalkas, och slutligen närmar sig döden —
befriaren med sin lie.
En annan sång, Ode till vinet, skrifven i strängt
antikiserande stil på metrum Sapphicum minus, vann äfven pris i V. V.
Denna meter hade i svenskan tidigare väl uteslutande användts
i direkta öfversättningar från antiken. Kellgren hade på detta
versmått öfversatt Horatii andra ode i första boken och Regnér
två oden af Sappho. Någon bacchisk yra brusar dock icke oss
till mötes i detta dryckeskväde. Det verkar nästan öfversätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
