Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. K. Huysmans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kappsäck utanför klostrets portar. När han åter
lämnar det, är han en annan än förr.
»En route» är på sitt sätt lika mästerligt skriven
som »Lås-bas». Analysen är fin och säker, och
beskrivningarna utförda med storartad konst. Durtals
inre liv är inramat av kyrkliga ceremonier och sånger.
Hela första delen skildrar hans intryck i Paris’
kyrkor. Den börjar med en underbar beskrivning på
den vackra kyrkosången i Saint Sulpice, vilken
kulminerar med avsjungandet av Dies irae. Andra
ceremonier följa: vespern i S:t Marcel, under vilken
han* genomlever så växlande sinnesstämningar; en
nunneinvigning, som slutar därmed, att novisen ligger
som en död på en katafalk av vita blommer, under
det att munkarna och nunnorna tåga förbi och
bestänka henne med vigvatten under avsjungande av en
dödspsalm, en ceremoni, som slutar med nunnans
upptagande i klostret (la cérémonie de véture).
Detta rent yttre intresse ökas ännu mera i den
%
andra delen. Där upprullas scen efter scen ur
trapp-isternas hårda liv. Storslaget är avsjungandet av
Salve regina i det mörka kapellet. Därmed avslutas
den första dagen i klostret. En förfärlig natt följer.
Djävulen besöker Durtal i gestalten av en skön
kvinna. Han är både förkrossad och hänförd över
denna äkta medeltids vision. Därefter följer
beskrivningen på hans första bikt, som överväldigar honom,
och nattvarden, som däremot lämnar honom oberörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
