Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benvenuto Cellinis självbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dos ut med städernas frihet. Var och en för sig var
tidens lösen! I detta virrvar av medborgarstrider
och yttre krig kände dessa kraftfulla karaktärer inga
gränser för sina handlingar. Exemplet gavs ovanifrån.
Statsmän och kyrkofurstar tävlade i djärvhet och
fräckhet. Makt stod över lag, och den som kände
sig tillräckligt stark, fäMde själv utslaget i sina tvister.
För att endast tänka på Florenz, Cellinis
fädernestad, mördades hertig Alexander av sin kusin
Loren-zino, och hans eftérträdare Cosimo I nedstötte med
egen hand sin kammarherre Sforza Almeni, därför
att han utspritt ryktet om hans hemliga kärlek till
Eleonora Albizzi.
Sådan är också Cellini. För ett ord griper han
till dolken och värjan. Ständigt befinner han sig i
slagsmål. Han blir bokstavligen sjuk, om han icke
får tillfredsställa sin hämndlystnad. Han vistades i
Rom, då hans yngre broder, Cecchino, som var
soldat, inblandades i ett nattligt slagsmål, för att
hämnas en vän. Cecchino dödades och uppgav andan i
Benvenutos armar. Denne har sedan endast en
tanke: att hämnas broderns död. »Jag arbetade med
den största omsorg på att fullborda det stora
guldarbetet åt påven Clemens, som kallade mig till sig
två eller tre gånger i veckan, för att få se det... Ofta
förebrådde han mig, att jag så mycket sörjde min
bror. En dag, då han såg mig mer än vanligt
nedslagen och blek, sade han: »Benvenuto, jag visste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
