Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benvenuto Cellinis självbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lighet, deras förmåga av lidelse i hat och kärlek och
andra liknande egenskaper, för vilka just Benvenuto
är en nästan karrikatyrartat tydlig representant. Man
har nästan för mycket under det gångna seklet dröjt
vid dessa och liknande egenskaper hos italienaren,
liksom om det icke hos honom funnes även helt andra
än dessa nästan fysiologiska drag: livlighet i känslan,
våldsamhet i handling.
Benvenuto avslutar helt plötsligt dessa sina
lev-nadsminnen med året 1562. Han hade skrivit ännu
ett parti, som handlade om hans senare förhållande
till hertig Cosimo. Men han brände det. Livet hade
slutligen lärt även denne öppenhjärtige och
sannings-käre man, att man icke alltid bör tala. Furstarne
sågo icke gärna, att man tadlade deras handlingar.
Själv levde han ända fram till 1570; ett ögonblick
ämade han draga sig tillbaka i kloster, men han
ångrade sig. Säkerligen var hans lynne icke skapat
för ldosterdisciplinens snäva band. I stället lät han,
sextiotre år gammal, kyrkan helga den förbindelse, i
vilken han sedan länge stått till sin hushållerska, Piera,
som han kallade henne, en bra kvinna för övrigt,
vilken tyckes hava vårdat honom med moderlig
ömhet på hans gamla dagar. I detta äktenskap hade
han två flickor, om vilka han talar med förtjusning
och en son, som föddes två är före hans död. Dessa
hans sista år fördystrades av sjukdom, och han, som
en gång levat en grand signores liv, dog i fattigdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
