Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamlet. Några utvecklingslinjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt intåg i England. Under dessa nya strömningar
bortglömmes dock icke Shakespeare. Både Ben
Jonson och utgivarna av folion slösa beröm på honom.
Dryden och andra bearbeta hans dramer, som
alltjämt höllo sig på scenen. Men man förstår honom
icke längre. Han börjar uppfattas som
»skogsmän-niskan», som man av ren godhet upputsar och
omkläder, för att han ej för mycket skall avsticka mot
det härskande franska skicket. Särskilt var
sextonhundratalets uppfattning fientlig mot den panteism
och skepticism, som genomsyrade Hamlet.
Betecknande är den för övrigt fint bildade Evelyns
yttrande i sin dagbok 26 nov. 1661: »I saw Hamlet.
Prince of Denmark, played, but now the old plays
began to disgust this refined age, since his Ma,y*
being so long abroad.»
Typiskt är också Sir Thomas Hanmers yttrande
om Hamlet (1736): »To speak truth, our poet, by
keeping too close to the groundwork of his plot, has
fallen into an absurdity; there appears no reason at
all in nature why this young Prince did not put the
usurper to death as soon as possible, especially as
Hamlet is represented as a youth so brave and so
careless of his own life. The case, indeed, is this:
had Hamlet gone naturally to work, there would
have been an end of our play. The poet, therefore,
was obliged to delay his hero’s revenge; but then
he should have contrived some good reason for it.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
