- Project Runeberg -  Profandramat i Frankrike /
64

(1897) [MARC] Author: Johan Mortensen - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Profanmysteriet under medeltiden från dess första framträdande till omkring 1550

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

minstone antydningar till komiska scener. I det första
drama, hvilket vi med säkerhet veta vara uppfördt utom
kyrkan, Representatio Adae, uppträda djeflarne såsom
komiska figurer. I Miracles de notre Dame, dessa så
allvarliga och strängt i samma ton skrifna dramer påträffas
flera antydningar till att mellanspel varit inlagda. Och i
huru många mysterier voro ej farser inlagda? Så var fallet
i Le Mystère de Saint-Fiacre (le Brigand, le Sergent, le
Vilain); i det passionsspel, som gafs i Clermont-Ferrand
1477; i mystère de Saint Eloi, spelad i Dijon 1447 etc.
Det komiska mellanspelet var under medeltiden en
nödvändig krydda på en allvarlig handling, och farsen
antingen började, afbröt eller afslutade föreställningen. Och
oftast var det just farsens lasciva innehåll, som förmådde
ordningsmakten att ingripa. Hvad särskildt Confrériet
angår, så tycks det som om det spelat farser redan i
Saint-Maur. Det heter nemligen i fogdens förbud mot
fortsättandet af spelen:

»Nous deffendons de par le roy nostre sire à tous
les manens et habitans en la ville de Paris, de Saint-Mor,
et autres villes de autour Paris, que ilz ne facent ne se
esbatent aucuns jeux de personnages par maniere de
farces, de vies de sains, ne autrement, sens le congié du dit
seigneur, ou de nous, et sur peine de encourir en
indignación du roy, et de soy fourfaire envers luy» a.

Möjligen går emellertid detta uttryck tillbaka till en
förordning, och är ett stereotypt uttryck för förbud mot hvarje
art af dramatiska föreställningar. I hvarje fall var det ej
med spelandet af farser, som fogden vid sitt förnyade
besök i Saint-Maur, kunde beslå borgame; det heter
nemligen i hans nya utslag, att sedan en konstapel utropat, att
ingen egde tillåtelse »de faire aucuns esbatemens ne au-

1 Petit, Comédie, p. 63.

2 Petit, Mystères I, p 414.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 4 02:51:27 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjmprofan/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free