Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fulingens kärlekssaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
02
Hon vägrade att kasta sig ned i det
kalla, svarta djupet. Det var upp-
rörande !
Genom denna pinsamma trilskhet
hade han råkat in i en högst obehag-
lig situation. — Hvad skulle han nu
taga sig till? Han rodde otåligt några
årtag. Båten kom ej ur fläcken, Frida
tryckte ned den som en blyklump.
Ett sista försök! Han ville vädja till
hennes hjärta: — Smekande ömt klin-
gade Görans stämma:
»Kära lilla Frida! Gör detta för min
skull! Visa nu att du håller af mig!
Vet du ej att kvinnan bör gladt gå i
döden för den man, som hon älskar?
Gör det nu! Jag önskar bli ensam i
båten — det vore så ofantligt trefligt!
Vattnet är nog inte så kallt som du
tror. Du skall få se att det blir rik-
tigt behagligt. Sesål Var nu snäll!
— Min egen rara fuling — hoppa nu !
Skänk mig möjlighet att bevara ditt
minne i tacksam hågkomst. — Nej!
Se inte bedjande på mig. Det tjänar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
