- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
58

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Mary Vance kommer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— O Mary, sade Una och lade en öm arm över Marys
ovänligt kutande rygg, så får du inte säga. Jag tycker
verkligen så mycket om dig. Och du gör, att jag känner
mig liksom inte snäll.

Intet svar. Då hördes efter en liten stund en snyftning
— denna gång från Una. ögonblickligen veknade Marys
hjärta. Hon rullade åter över på andra sidan och tog Una
i famn med en riktig björnkramning.

— Tyst genast! befallde hon. — Gråt inte för det jag
sa. Jag vet inte vad som for i mej att jag kunde säja så
där — det var visst den lede själv. Jag borde bli levande
flådd — ni, som alla varit så snälla mot mej! Jag
förtjänar allt stryk jag får. Tyst nu, är du så snäll. Gråter
du någe’ mera, så går jag ner till sjön i bara nattlinnet
och dränker mej.

Denna förskräckliga hotelse kom Una att hålla tillbaka
sina snyftningar. Hennes tårar borttorkades av Mary med
den rynkade remsan kring gästrummets örngått, och både
den förlåtande och den förlåtna kröpo ihop, ömt tryckta
intill varandra och med fullt återställd harmoni. Så lågo
de och tittade på det fläktande vildvinets skuggspel mot
den månbelysta väggen tills de somnade.

Men i sin studérkammare på nedre botten gick pastor
Meredith av och an på golvet med ingivelsen talande ur
sina hänförda drag och sina lysande ögon, under det han
tänkte ut morgondagens predikan. Han visste ej, att under
hans eget tak dvaldes en liten vilsekommen själ, som
stapplade omkring i mörker och okunnighet, betagen av förfäran
och omvärvd av svårigheter under sina försök att taga upp
den ojämna striden med en kall och känslolös värld.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free