Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fröken Cornelia anställer förhör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det var ledsamt, att den där fru Wiley ska vara
död, sade Susan harmset, för annars skulle jag bra gärna
ha velat gå bort till henne och säga henne ett sanningens
ord. Svälta och slå ett barn — det är ju så håren kan
resa sig på ens huvud, snälla doktorinnan. Nog för att
jag håller på att barn ska agas, när de har förtjänt det,
men det ska vara måtta med allt. Hur ska det nu bli med
henne, den fattiga ungen?
— Hon får väl skickas tillbaka till barnhemmet,
förmodar jag, sade fröken Cornelia. — Jag tror, att alla här
i trakten, som vill ha ett fosterbarn, redan skaffat sig ett.
Jag ska tala med pastorn i morgon och säga honom min
tanke i den här saken.
— Det kan doktorinnan vara lugn för att hon gör, sade
Susan, när fröken Cornelia avlägsnat sig. — Hon drar sig
då aldrig för att tala rent ut med folk. Men jag begriper
ändå inte hur Cornelia Bryant vågar tala med en andans
man så som hon gör — precis som om han vore en vanlig
människa.
När tant Cornelia gått, svängde sig Nan Blythe ur den
hängmatta, där hon legat och läst sina läxor, och kilade
ned till Regnbågens dal. De andra barnen voro redan där.
Jem och Jerry kastade till måls med ett par gamla
hästskor, som de fått till låns av smeden nere i byn. Karl
hade hittat en myrväg, som gick över en solbelyst kulle,
och låg på magen och såg på myrorna, när de släpade
åstad med barr och barkbitar betydligt större än de själva.
Walter låg inne bland de skuggande ormbunkarna och läste
högt för Mary och Di, Faith och Una, ur en underbar
berättelsebok, som handlade om kejsar Barbarossa och den
vandrande juden, råttfängaren i Hameln och sjömannen
Sindbad, om drakar, som vaktade skatter av guld och
ädelstenar, slagrutor, människor med svansar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
