- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
167

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. På landsvägen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Man predikar utmärkt, sade predikantens dotter.

— Jaså. Ja, det är bäst han gör sitt bästa, när jag
kommer i kyrkan. Jag ska nog passa på, om han kommer
stickande med några irrläror. Nå, predikar han mycket om
helvetet?

— Neej — det tror jag inte.

— Det var tråkigt. Jag tycker om när präster eldar på
med mycket svavel … Så det riktigt osar bränt om dem.
En så’n predikan måste de ha minst varannan månad.
Tänk då vad alla äldre och yngre käringar ska bli glada!
Alla kommer de att snegla bortåt gubben Norman Douglas’
bänk och tänka: där hör du vad som väntar dig, din gamle
avfälling och hädare! Jag ska ge din pappa tio dollar extra
för var gång han predikar om svavelsjön, som brinner med
evig eld. Nå, här kommer Jane med kompotten. Du
tycker väl om så’nt här? Det är inte hackmat. Smaka!

Faith svalde lydigt den rågade dessertsked herr Douglas
räckte henne. Lyckligtvis var kompotten mycket god.

— Det är det bästa plommonsylt i världen, sade
värden, lade rikligt för åt henne på ett tefat och ställde det
framför henne. — Det var roligt det smakar dig. Jag ska
ge dig ett par burkar, som du får ta hem med dig. Jag
är inte knusslig. Det felet har jag åtminstone inte. Det
var inte min skull, att Hester gick med samma hattskrålla
i tio år. Det var hennes egen — hon snålade in på hattar
och kläder för att få pengar att skicka över till gulingarna
i Kina. Jag har aldrig gett en cent till missionen i hela mitt
liv — kommer aldrig att göra det. Det kan du inte lura
mig till, hur styv du än är. Men hundra om året åt far din
och kyrkobesök en gång i månaden — det kan jag gå med
på. Nå, går Jane och ser sur ut ännu? Vill inte på några
villkor dra på smilbandet? Det är ändå förunderligt så
fruntimmer kan gå och tjura. Aldrig går jag och tjurar — jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free