- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
168

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. På landsvägen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

exploderar med blixt och dunder — pang! — men sen är
det också förbi, molnet har dragit förbi, solen lyser igen,
och jag är så tam och beskedlig som en liten knähund.

Efter kvällsvarden anhöll herr Douglas om att själv få
skjutsa hem Faith, och hela baksätet i den lilla vagnen
fylldes med äpplen, kålhuvuden, potatis, pumpor och syltkrukor.

— Det finns en söt liten kissunge ute i ladan. Den får
du också, om du vill ha honom. Säg bara ett ord, sade den
välvillige herr Douglas.

— Nej, tack så rysligt mycket, svarade Faith. — Jag
tycker inte vidare om kattor. Och så har jag en tam tupp.

— Hör man på! Men inte kan man kela med en tupp så
som man kan kela med en kattunge. Ät du upp tuppen och
ta lille Tom. Jag vill så gärna, att han ska komma till en
snäll familj.

— Ack nej, det går inte. Tänt Martha har en fullvuxen
katt, och han skulle säkert bli stygg mot en främmande
kattunge.

Herr Douglas fick finna sig i att inte se sin önskan
uppfylld. Det blev en spännande hemfärd, ty unghästen var så
yster, att han höll på att falla i sken. När körsvennen släppt
av Faith framför prästgårdens köksingång och hjälpt henne
med att få upp den präktiga »förningen» på förstubron
utanför köksdörren, vände han hem igen, högt skrålande:

— Bara en gång i månaden — kom ihåg det! Bara var
fjärde söndag!

Faith gick upp och lade sig och kände sig en smula både
andlös och vimmelkantig, precis som om en vänlig stormil
gripit tag i henne och åter släppt ner henne. Men hon var
lycklig och tacksam. Nu behövde hon inte vara rädd att
pappa skulle mista sin befattning och de alla nödgas lämna
The Glen och Regnbågens dal och den vackra kyrkogården
med sina mossiga hällar och susande lövkronor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free