Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. När man är för givmild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frysa ihjäl, utan att hjälpa den, om jag så kan? Det skulle
inte vara rätt, allra helst som min pappa är präst.
— Ska du ha dem tillbaka? Det är vådligt kallt
därute där vi bor åt havssidan — där är kallt långt efter det
ni fått varmt härinne, sade Lida.
— Nej, du får förstås behålla dem. Det var min
mening, när jag gav dig dem. Jag har ett annat par skor
och fullt upp med strumpor i lådan.
Lida hade ämnat stanna kvar en stund för att prata
med flickorna. Men nu tyckte hon det var säkrast, att hon
förfogade sig i väg, innan någon äldre kom ut och åter
avtvang henne bytet. Hon larvade därför i väg i
halvmörkret lika tyst och oförmärkt som hon kommit. Så fort hon
var utom synhåll från prästgården, satte hon sig ned på en
sten vid vägkanten, drog av sig skorna och strumporna
och lade dem i korgen, där hon förut burit den färska
sillen. Hon ville visst inte ha dem på sig, när hon traskade
i sörjan och dyn på den smutsiga strandvägen. De skulle
sparas till högtidliga tillfällen. Inte en enda liten flicka i
fiskläget hade så fina svarta yllestrumpor eller så snygga,
nästan nya skor. Nu var Lida väl försedd för sommaren.
Några samvetsbetänkligheter plågades hon inte av. Enligt
hennes uppfattning voro invånarna i prästgården alldeles
gränslöst rika, och de där båda flickorna hade nog hela
travar med strumpor och skor.
Alltså sprang Lida nu ned till byn och lekte i en timme
med pojkarna utanför herr Flaggs diversehandel, där de
plumsade skrikande och skrattande omkring i en stor
vattenpöl, tills fru Elliott kom ut och bad henne vara så god
och gå hem till sitt.
— — —
— Jag tycker inte du skulle ha gjort så där, Faith,
sade Una litet förebrående, när Lida gått. — Nu får du gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
