Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. En ny skandal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Burrs egna barn gå med strumpor av det garnet. Men jag
känner en, som har sagt, att fru Burr ger pastorn sådant,
som hon inte kan begagna eller äta själv, och så tycker
hon att det kan vara lika bra som ett vanligt bidrag till
prästlönen. Hennes man har ju skrivit under, att han ska
betala han som andra i församlingen, men det gör han inte.
De där otäcka strumporna ville jag rakt inte ta på mig.
De var så fula i färgen, och randningen var alls inte
vacker, och så sticks de så rysligt, så man måste jämt böja
sig ned och riva sig. Alla människor skulle ha gjort narr
av mig. Först så tänkte jag, att jag skulle låtsa jag var
sjuk, så att jag skulle slippa gå i kyrkan på söndagen, men
så tyckte jag, att det skulle ändå vara bra illa gjort att
narras så där, och när mamma dog, så sade pappa till oss,
att ärliga och sanningsenliga, det måste vi alltid vara. Och
hyckla, att man är sjuk och måste ligga i sängen, är ju
just detsamma som att ljuga. Fast nog vet jag folk just
här i The Glen, som inte drar sig för att visa sig i ansiktet
så mycket annorlunda än de är i hjärtat, och det skäms de
visst inte för. Jag vill inte sätta ut deras namn i tidningen,
men jag vet mycket väl vilka det är, och det gör pappa med.
Så försökte jag allt vad jag kunde att förkyla mig och
få riktigt svår snuva och hosta genom att stå i snödrivan
i vrån på metodisternas kyrkogård med mina bara fötter,
ända tills Jerry drog ner mig. Men jag tog alls ingen skada
av det, så jag kunde inte skolka från att gå i kyrkan.
Därför tänkte jag som så, att jag skulle gå en medelväg och
ta på mig kängerna på fotterna direkt. Jag kan inte
begripa varför det skulle vara så orätt, och jag tvättade mig
ändå om benen och fotterna på söndagsmorgonen med både
tvål och varmt vatten, precis som mitt ansikte, och pappa
rådde då inte för det. Han visste inte av det. Han satt
inne i sin studérkammare och tänkte på sin predikan, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
