Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Luther om den heliga skrift: dess auktoritet och värde m. m. - I. Bibelns gudomliga ursprung och auktoritet enligt Luther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
församlingen en sådan bibelöversättning, som står i levande
harmoni med Bibelns egen ande och djupaste mening.
Luthers lära som teologie professor i Wittenberg bar snart
härliga och välsignade frukter. Något år efter det han
begynte sina berömda föreläsningar i teologi eller rättare
över Bibelns böcker, skrev han till en vän följande: »Gud
verkar. Vår teologi och S:t Augustinus göra
förundransvärda framsteg och hava fått övertaget vid vårt universitet.
Aristoteles är i avtagande. Han lutar redan till sitt snara fall.
Föreläsningarna om sentenserna[1] avhöras med stor
likgiltighet. Ingen kan hoppas få åhörare, om han icke
bekänner sig till den bibliska teologien.» »Apostlarnas och
profeternas skrifter äro säkrare och högre än skolans alla
sofismer och hela teologi», var en sats, som man ofta hörde
den lärde professorn upprepa.
Sådana föreläsningar var något nytt på den tiden, ty
vanligen gingo teologie professorerna med ringaktning
förbi Bibelns enkla utläggning för att i stället sysselsätta
sig med lärda, filosofiskt-dogmatiska utredningar och
abstrakta teorier över olika religiösa frågor.
I vilken ande Luther höll sina föreläsningar, kan man
förstå av ett yttrande, som han fällde vid denna tid. Han
säger: »I mitt hjärta härskar allena och bör allena härska
tron på min Herre Jesus Kristus, som är början, mitten
och slutet av alla min själs tankar såväl natt som dag.»
Det måtte hava varit underbart inspirerande att lyssna
till en sådan professors föreläsningar, då man vet, att han
på samma gång ägde de utmärktaste själsgåvor och var i
besittning av den tidens djupaste lärdom och bildning.
Den stora allmänheten hade även förmånen att från
predikstolen ständigt få lyssna till samma glödande,
trosfriska förkunnelse. Och då han även vid samma tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
