Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Luther om den heliga skrift: dess auktoritet och värde m. m. - I. Bibelns gudomliga ursprung och auktoritet enligt Luther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillförlitlighet han ej kan betvivla, emedan han alltid förut funnit dem
tillförlitliga. Luther har till följd av sin tro på Kristus även
absolut förtroende till allt, vad Kristus gjort och sagt,
även till sådant, varom han själv ännu icke blivit klar och
viss.
Därmed var även en annan sak given: Kristus hade
utvalt sina apostlar att förkunna evangelium och genom sin
undervisning och uppfostran samt genom att förläna dem
den Helige Ande utrustat dem för denna kallelse och sagt
dem, att den Helige Ande skulle leda dem in i hela
sanningen. Därför, den som hörde dem, han hörde Honom,
och den som hörde Honom, han hörde Gud. Därför skänkte
Luther till följd av sin tro på Kristus, även Herrens apostlar
ett fullkomligt förtroende till deras kallelseverksamhet även
i sådant, vari han icke själv personligen igenkänt den
gudomliga sanningen.
Och slutligen: Kristus hade ärat det Gamla Testamentet
såsom det av Gud givna medlet till förberedelsen av den
nytestamentliga frälsningen och hade påbjudit dess
användning. På samma sätt apostlarna. Så skulle Luther hava
förnekat sin tro på Kristus, om han icke hade haft samma
tankar som Han om det Gamla Testamentet.» Och professor
Walther tillägger: »All denna auktoritetstro förtjänar blott
till formen detta namn. I själva verket är det till sitt
egentliga väsen en äkta reformatorisk tro, är hjärtats tillit till
Herren Jesus Kristus, framfödd av en personlig upplevelse. Men
då nu Luther numera står i själva medelpunkten av Skriften,
i det han har Jesus Kristus till sitt A och O, har han även
kommit i besittning av nyckeln till förståendet även av det,
varom han ännu icke är personligen viss.
Och under det att han i ödmjukhet och förtroende låter
även detta verka på sig, sträcker sig hans personliga
erfarenhet och visshet mer och mer även ut till det mera
periferiska. Hans bibeltro blir beständigt mer och mer förvandlad
till en egen rent personlig förvissning i stället för att vila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
