- Project Runeberg -  Martin Luther om den heliga skrift, rättfärdiggörelse genom tron, helgelse och goda gärningar /
82

(1937) [MARC] Author: Gustaf Emil Söderholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Luthers lära om rättfärdiggörelsen genom tron - I. Den katolska kyrkans rättfärdiggörelselära

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppräkna alla sina synder. Till att börja med var det egentligen
endast »dödssynderna», som man skulle behöva att bekänna
inför prästen. Men så hittade man på den läran, att endast
prästen kunde avgöra, vad som var dödssynd eller icke.
Och därför ansåg man det nödvändigt, att man bekände och
uppräknade alla synder, som man kunde erinra sig. Och som
denna öronbikt gjordes till ett villkor för avlösningen och
sålunda för vinnandet av saligheten, kommo därigenom
människorna på ett nesligt sätt i beroende av prästerna.
Att bikten även kunde vara ett medel till att hindra
människorna att fritt hemfalla åt ett i yttre måtto omoraliskt liv
är ju tydligt. Men som bikten betraktades såsom en i viss
mån förtjänande orsak till syndaförlåtelsen, så framträdde
därigenom den egna gärningen såsom grund till denna, och
därigenom hävdades även den egenrättfärdighetens
grundsats, som alltmer blev rådande i kyrkan.

Och än mer blev detta förhållandet genom den gottgörelse
för särskilt vissa synder, som ålades den biktande. Prästen
skulle nämligen icke blott åhöra den biktandes bekännelse,
utan han skulle även, såsom villkor för absolutionen, ålägga
den biktande en viss gottgörelse (penitens). Sådana voro
bestämda för varje särskild synd. Det fanns till och med
särskilt uppgjorda botböcker, vari det lämnades noggranna
föreskrifter, vilken gottgörelse varje särskild synd krävde.
Sålunda stadgades t. ex. för fylleri en bottid av 40 dagar
i förening med mycken fasta, för dråp i hastigt mod 3 år,
för mord av hat 7 år o. s. v.

Emellertid började det redan på 700-talet bliva brukligt
att utbyta en penitens, som föll sig särskilt besvärlig, mot en
annan lättare. Och även härutinnan lämnade botböckerna
nödiga upplysningar och föreskrifter. Sålunda kunde man
utbyta en veckas fasta mot bedjande av 300 psalmer med
eller 420 utan knäböjande[1].


[1] Se Kyrkohistoria för hemmet av d:r C. Fr. Lundin, del I,
sid. 516!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:10:52 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mlodhs/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free