Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Luthers lära om rättfärdiggörelsen genom tron - II. Den bibliska och lutherska rättfärdiggörelseläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93i
såsom vrede, ond begärelse, hat, hämndlystnad m. m. Och
det är endast, då vi fatta synden, såsom Kristus och Bibeln
i allmänhet framställa den, som man kan komma till insikt
om vårt djupa syndafördärv och att det är absolut omöjligt
för människan att av egna krafter och genom egna
gärningar vinna en rättfärdighet, som gäller inför Gud.
Luther hade av egen erfarenhet funnit detta, och han
betonade det ständigt i sina skrifter. Han hade under sin
allvarliga kamp att bliva helig och from kommit till en
djupgående kännedom om sitt eget hjärtas onda och att det icke var
möjligt för en människa att göra sig själv kvitt detta
fördärv och bliva ren i hjärtegrunden. Och det är ju detta,
som Gud vill finna hos en människa. Han har ju behag till
sanning i hjärtegrunden (Ps. 51:8).
I sitt företal till Romarebrevet säger Luther: »Emedan
lagen är andlig, så kan ingen uppf ylla den, med
mindre än att allt vad han gör går av hjärtats
grund.» Och hurudan hjärtats grund hos den naturliga
människan är, den människa som lever utan Kristus, det
talar Luther om gång på gång i sina skrifter. Vi vilja här
anföra ett yttrande, vari Luther talar om sin egen
erfarenhet såsom munk. Han talar där om alla sina yttre fromma
övningar och sin utvärtes fromhet, under det att hjärtat i
grunden förblev ont. Han säger följande: »Då jag var munk,
korsfäste jag dagligen Kristus och förnärmade Honom med
den falska förtröstan, som då ständigt höll mig fången. I
utvärtes måtto var jag icke såsom andra människor, rövare,
orättfärdiga, äktenskapsbrytare, utan jag iakttog min
kyskhets-, lydnads- och fattigdomsregel, var alldeles fri, från
bekymmer för det närvarande livet och ägnade mig helt, åt
fastande, bedjande, vakande, mässans läsande o. s. v.
Emellertid hyste jag dock under all denna helighet och detta
förlitande på min egen rättfärdighet en beständig misströstan,
tvivel, fruktan, hat och hädelse mot Gud. Och var alltså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
