- Project Runeberg -  Martin Luther om den heliga skrift, rättfärdiggörelse genom tron, helgelse och goda gärningar /
130

(1937) [MARC] Author: Gustaf Emil Söderholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Luthers lära om helgelse och goda gärningar - I. Luthers lära om helgelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130

ningar och rättfärdighet, utan allenast genom Kristi död.
De förtvivla dock icke för syndens storhets skull, utan
äro visst och fast övertygade, att den för Kristi skull är

förlåten.–Detta säger jag, på det att ingen må föreställa

sig, att synden bör aktas ringa, sedan man undfått tron.
Synden är verkligen synd, antingen den begås, innan vi lärt
känna Kristus eller sedan vi lärt känna Honom, och Gud
hatar alltid synd. Ja, all synd är dödlig, för såvitt man ser
till gärningen i och för sig. Men att den icke är dödlig för
de troende, det kommer av Medlaren Kristus, som med
sin död försonat synden. — —

Detta säger jag till de troendes tröst, ty inga andra känna,
att de hava och begå synder, det är, att de icke nog varmt
älska Gud, icke av hjärtat förtrösta på Honom, ja, stundom

tvivla, att Han frågar efter dem.–Men lyda de köttet,

så att de fullborda dess begärelser, då förlora de tron och
den Helige Ande, och såframt de icke fatta avsky till
synden och återvända till Kristus, som har lämnat sin
församling löse- och bindenyckeln, för att åter upptaga och
upprätta de fallna, och såframt de icke sålunda återfå tron och
den Helige Ande, så dö de i sina synder.»

I Företalet till Romarebrevet talar även Luther på flera
ställen härom. Sålunda säger han på ett ställe: »Ehuruväl
nu gåvorna och Anden dag för dag förökas hos oss och
ännu icke äro så fullkomliga, att icke ond lust och synd ännu
äro kvar i oss och strida mot Anden, såsom det talas om i
kapitlet 7: 14 samt i Gal. 5: 17 och såsom det i 1 Mos. 3:15
är sagt, att det skulle vara fiendskap mellan kvinnans säd
och ormens säd, så gör dock nåden så mycket, att vi inför
Gud anses helt och fullkomligt rättfärdiga. Ty Hans nåd
delas och styckas icke, såsom gåvorna göra, utan den
upptager oss helt och hållet i Guds huldhet för Kristi skull,
som är vår medlare och försvarare, och därför att vi undfått
gåvornas förstling.

Så förstår du nu, varför Paulus i kap. 7 kallar sig en syn-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:10:52 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mlodhs/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free