Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Luthers lära om helgelse och goda gärningar - II. Luthers lära om goda gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
kallelsen vore nog för människan att få kallas för en sams
och verklig kristen. Vi hava emellertid förut betonat, hur
långt fjärran en sådan åskådning var från Luther.
Frälsningen genom tron på Kristus var alltjämt för Luther »det
enda lärostycket eller artikeln varigenom vi varda och heta
kristna och vilken söndrar och skiljer oss från alla andra
helgon på jorden».
Men om man sålunda icke blir en kristen genom att vara
trogen i den jordiska kallelsen och i det stånd, där Gud satt
en — ty detta kunna ju även icke gudfruktiga personer
vara — så är det dock en av de förnämsta dygderna för en
troende kristen att så vara. Och människorna få i allmänhet
inget förtroende för en kristen, som icke i detta stycke håller
måttet. Vi vilja anföra ett par yttranden av Luther härom.
Det har ju stor betydelse för många människor att veta, att
man kan tjäna Gud och vara Honom behaglig i skötandet
av livets enkla vardagsuppgifter. Mången klagar ju i vår
tid, att han eller hon icke kan tjäna Gud, som de önskade.
Och många mena, att om de kunde gå ut som evangelister
eller som missionärer till hedningarna, så skulle detta vara
en gudstjänst, under det att den jordiska kallelsen, som de
befinna sig uti, icke av dem räknas såsom sådan. Det är
mot en sådan tankegång, som Luther drar i härnad, då
han betonar, att varje lovlig kallelse kan bli en gudstjänst,
om man sköter den inför Gud med det rätta sinnelaget och
i den rätta anden.
»Se», säger han, »såsom nu ingen är utan befallning och
kallelse, så är ock ingen utan gärning, om han vill göra
rätt. Var och en bör noga tillse, att han blir i sitt stånd, ser
på sig själv, tager vara på det som är honom befallt och
däruti tjänar Gud och håller Hans befallning, så får han så
mycket att syssla med, att all tid blir honom för kort, alla
rum för trånga och alla krafter för svaga.»
Och vidare säger han: »Gud är icke angelägen om
gärning utan om lydnad, såsom Han säger i i Sam. 15:22-:’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
