- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
178

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

märksam därpå, genom att Junot, som stod på andra sidan
om henne, plötsligt böjde sig fram mot hennes kavaljer:

»Men Gud, Eugène — se, hvad kan då ha händt
generalen? ...»

Hon vände sig hastigt om och mötte hans ögon. Blott
de, som kände honom riktigt väl, kunde sentera, hvilken
förändring som måtte ha försiggått i hans sinnestillstånd
under den timme, han varit borta från sällskapet. Hela
hans ansikte var som förmörkadt, ögonbrynen rynkade och
hopdragna, som under en häftig, fysisk plåga, och blicken
under dem var brännande och hård. Munnens fina, rörliga
linjer voro som förstenade i kufvad, trotsig smärta.

Han gick bakom de dansandes leder — de flesta märkte
honom knappt — fram till sin vanliga plats vid kaminen.
Han satte sig och började tala ett par ord med Madame
Bonaparte och sin svägerska Julie. Så sköt han otåligt
tillbaka sin stol och befallde i kort ton en lakej, som just
passerade förbi, att servera honom en ny kopp kaffe.

o

»A,» hviskade Joséphine ängsligt till Madame Joseph:
»Nu har något händt igen. Jag känner Bonaparte!»

Småningom bredde där sig liksom en förstämning öfver
salen. Förste Konsuln stod borta vid det ena öppna fönstret
och såg ut — han hade ännu icke talat till någon. Plötsligt
vände han sig om och sade med forcerad munterhet:

»Jag tycker dansen stannar af. Kom låt oss få ’les
deux coqs\ Madame Loulou» — han grep Madame Junot
om lifvet — »ni minns, den ha vi dansat så ofta!»

Edmée följde honom med ögonen hela tiden. Hvarför
kom han icke till henne ?

Hon drog sig obemärkt tillbaka in i Madame Bonapartes
boudoir, som gränsade intill stora salongen; den var blott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free