Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Å, några år, sade han vårdslöst. När
kriget kom och allting gick itu oöh fraser och
lögner och bluff var det enda människorna
hade att hålla sig till, så... så... Jag tyckte
att allihop hade orätt: vännerna, mina
vänner, förstår ni nog, och motståndarna
också... Jag begrep, att den, som vågade sig
ner till bottnen av partipolitikens häxkittel,
om han då inte haide ett hjärta och ett sinne
så rent som det renaste guld, som ingen
kemisk lösning i världen kunde bita på, han
kunde inte undgå att bli förgiiftad ända till
roten av sitt innersta väsen... Och så insåg
jag — nå, det är alltför mycket att. berätta, och
det kan nog hända, att något aiv det egentligen
inte hör hit heller... I alla fall, kort och gott
— så bröt jag med allihop — både med dem,
som stodo »längst till vänster» och dem, som
istodo »längst till höger». Några voro ju
camou-flerade ända upp till öronen: vita på den ena
sidan och röda på den andra, allt eftersom det
fordrades att vända den ena eller andra sidan
mot publiken... Jag siade dem min mening
och blev ovän med dem — varenda en... Och
så gick jag min väg.
— Då var ni väl alltså ändå en av de där
guldklumparna, som ingenting kunde bita på?
Han blev röd ända upp i pannan — hon hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
