Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förlora sin förmögenhet och dö ruinerad, kunde
väl ingen förutse. Och när detta hände, då
var ju Vilhelm själv sedan flera år lyckligt
gift och hade sina egna barn — sina andra
barn att tänka på. Efter deras sista möte hade
Blanche aldrig sökt sätta sig i förbindelse
med honom, och när han hörde, att hon med
den yngre Eysten ingått nytt äktenskap och
sedan med sin dotter lämnat Sverige, kände
han — det måste han medge för sig själv —
stor lättnad. Ty naturligtvis hade han under
krisen tänkt på henne och Edith...
Men Marianne... Hans präktiga pojkar —
Yvonne I Han ville inte tänka på, hurudant livet
hade kunnat vara utan dem...
Att nu sitta här och göra sig skrupler vore
ju också alldeles meningslöst och bara ett bevis
på hans egen svaghet. Allt hade ju i själva
verket gått så märkvärdigt bra och lyckligt som
något, under redan från början så skeva och
invecklade förhållanden, väl vore möjligt. Hade inte
den lilla alltid varit gubben Eystens ögonsten, och
hade inte styvfadern efter modems död hederligt
tagit hand om henne? — Hon föreföll fin och
väluppfostrad, behärskad och naturlig i hela sitt
sätt att vara, fullkomligt jämnbördig med... ja,
med alla andra unga damer i hennes ställning. —
Och inte behövde man beklaga henne, för deft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
