Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ni, som äro så bekanta och träffas så ofta
— inte går det an efter landets skick och bruk,
att ni i all evighet skola gå och kalla varandra
för »herr» och »fru»...
Han vinkade till en av betjäningen, som kom
förbi med en bricka med likörflaskor och glas.
— Drick nu duskål med Edith, Erland! sade han
och nickade till honom. Han fyllde själv ett par
av glasen.
Edith upptog propositionen på samma vänligt
skämtsamma sätt, varpå hennes man hade
framställt den: — Skål, Erland — sade hon genast
beredvilligt.
Han lyfte det lilla slipade glaset och stötte det
mot hennes, i det han på samma gång såg henne
in i ögonen. — Du, sade han bara lågmält.
Han blev inte förundrad och heller inte stött
över att se henne rodna och — i det hon mötte
hans ögon — ett ögonblick sänka sina. Men
hon såg åter genast upp — halvt frågande —
liksom en smula osäkert och förtrytsamt.
Ingen gav akt på dem — musiken spelade upp
i detsamma och Henning bjöd Yvonne armen.
Edith lade armarna mot den höga stolskarmen
framför sig och Erland kom och ställde sig
bredvid henne.
— Jag är oändligt tacksam, sade han lågt,
mycket mera allvarsamt än det inom ett så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
