- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
11

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ja, svarade den unge mannen enstavigt och lade
det in i sin plånbok. Både han och systrarna hade lagt
märke till en underton av retlighet och ängslan i faderns
röst.

Inne i Ludvigs arbetsrum nere i flygeln sutto senare
på kvällen de tre syskonen tillsammans — på bordet
under lampan låg brevet från syster Alexandra.

Det var skrivet på tunt, nästan genomskinligt
blåak-tigt papper och daterat Washington, U. S.
America.

— »Du ger väl akt på», stod där, »att vi ha en ny
adress och inte längre bo i det nätta lilla trädgårdshuset
i Georgetown, som jag en gång beskrivit för dig. Vi ha
nämligen, sedan Karl blev sjuk, icke längre råd att bo
där. Men efter att ha haft det jämförelsevis bra under
de sista två åren, är det förstås dubbelt hårt att ånyo
krypa in i ett tredje klassens boardinghouse av
nästan samma slag som dem vi brukade bebo i Chicago
och Milwaukee. Sista tiden ha vi underhållit oss med
t y p e w r i t i n g för ett av regeringskontoren. Men nu,
då jag är ensam om arbetet och samtidigt skall sköta
Karl och mte alltför samvetslöst försumma Eva och
Charlie, så kan du nog begripa, att jag inte kan vara så
flitig som jag önskade. Det är Karls kusin, Thomas
Car-ter från Stockholm (anställd vid legationen, som jag
kanske nämnt), som skaffat oss detta ’j o b’. Han ville
också gärna hjälpa oss med pengar, men jag tycker inte,
att jag kan tillåta det. Litet stolthet har jag väl ännu
kvar, fastän Gud skall veta, att det inte är mycket
bevänt med den. Och om ni där hemma kunde se mina
händer i kväll, så tror jag nog ni skulle förstå, att jag
inte längre anser mig för fin att ta itu med nästan vilket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free