Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes blick följde samma riktning som Karin Marias, och
ett leende, halvt ironiskt, halvt vemodigt, gled över hennes
läppar.
— Hon där, hon nickade till porträttet, hon var inte livet
vuxen, min söta, då hon började bataljen. Och, tilläde hon
med något hånfullt cyniskt i stämman, som kom Karin
Maria, vilken hört många gamla skvallerhistorier, att rodna,
heller inte männen! Men hon blev det — hon blev det,
ma chère!
— Men en sådan hustru, friherrinnan reste sig litet
burdus upp och kastade parfilagen åt sidan, skulle inte
duga åt min Nils Olof. I synnerhet då Corydonen inte är
längre borta än på Munkeboda. Och han — den unge
Skytten — han ser mig inte ut att ge tappt för en äkta
man!
— Min bästa tant! ropade Karin Maria chockerad.
Dessa ord om hennes syster och Joachim drev blodet
upp till hennes kinder.
Friherrinnan såg ironiskt på henne, men ändå nied en
viss välvilja.
— Ja, ja min söta — gott ord igen! Jag känner
världen, må hon tro, lilla Karin Maria, och männen och
kvinnorna också. Man skall hålla sitt duvslag låst, eller också
— och det är det klokaste — skall man låta bli att hålla
duvor!
Hon teg litet Därpå böjde hon sig fram och lade
plötsligt sina händer på Karin Marias skuldror :
— Vad säger hon, min söta — kunde hon inte själv
ha lust att bli friherrinna på Marieholm?
— Men tant Stjerne — bästa tant! utbrast Karin
Maria alldeles perplex.
— Tänk på det, min tös — jag menar vad jag säger.
Hon kunde passa åt Nils Olof. Han behöver ett kvinn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
