Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
BERÅTTELSEIf OM ES-SINDIBAD, SJÖFARAREN,
saker qvar! — När de resande hörde skepparens ord, hastade de
följaktligen upp på skeppet, men qvarlemnade sina varor, sina kopparkokkirl
och glödbäcken; några bland dem lyckades komma oin bord, andra
deremot icke. Ön hade börjat röra på sig och sjunkit ned till hafvets
botten med allt, som befanns derpå, och det brusande hafvet, hvars bö|jor
vräkte högt, hade slutit sig deröfver.
Jag var en ibland dem, som stadnade qvar på ön, och derföre sjönk
jag Äfven ned i hafvet med de öfriga, som fördes dit ned. Men Gud
(hvars namn vare prisadtl) befriade mig och räddade mig från att drunkna
derigenom, att han förde till mig ett stort träkar, af dem, i hvilka de
resande hade anställt tvätt Uppehållelsedriften förmådde mig att gripa fast
\jtti detta kar, och jag satte mig upp deruti samt nyttjade mina lotter som
åror, medan vågorna hade mig till en lekboll och vräkte mig från höger
till venster. Skepparen hade hissat alla seglen på skeppet och fortsatte
resan med dem, som kommit om bord, utan att fråga vidare efter dem,
som sjunkit i vattnet; och mina blickar stodo oupphörligt fästade på
fartyget, ända tilldess det försvunnit undan min syn. Jag var öfvertygad om
min undergång, och natten föll öfver mig, under det jag befann mig i
denna belägenhet, hvari jag fortfor en dag och en natt. Vinden och
vågorna voro mig gynnsamma, och karet stadnade med mig nedanför en
högland ö, hvarifrån träd sträckte sina grenar ut öfver hafvet Jag grep
mig fast uti en gren af ett högt träd och fattade säkert fäste deri, sedan
jag varit så nära min undergång; på detta sätt lyckades jag svänga
mig upp på ön, men fann der, att mina ben voro domnade, och såg på
mina lår märken efter fiskar, som bitit uti dem, ehuru jag icke märkt det
i min ångest och dödsfruktan. ’ ,
Jag kastade mig ped på ön, som skulle jag varit död; jag förlorade
medvetandet af min tillvarelse och saknade mina sinnens bruk, och i detta
tillstånd förblef jag ända till följande dagen. När solen då började kasta
sina strålar på mig, vaknade jag upp på ön och fann, att mina fötter
hade svullnat, så att jag knappast kunde röra mig. Jag arbetade mig
imellertid upp i sittande ställning och böljade sedan krypa på mina knän.
På ön fanns det frukt till öfverflöd och källor med sött vatten, så att jag
hade både att äta och dricka; och i detta tillstånd förblef jag flera dagar
och nätter efter hvarandra. Under denna tid hade min ande blifvit lifvad
på nytt, min $jäl hade vändt tillbaka till mig, oeh min förmåga att rör»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
