- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / V. Bandet /
9

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OCH Bfr-SOTOBAD, BÄBA1BR.

9

mig var förnyad; jag böljade åter tanka och företog vandringar utmed öns
stränder, roande mig bland traden med att betrakta de ting, som Gud
hade skapat (upphöjdt vare Hans namn), och jag hade af dessa träd
skurit mig en staf, mot hvilken jag stödde mig. Så hände sig, att jag en
dag vandrade på öns strand, då jag på afstånd blef varse ett föremål,
som jag icke förmådde tydligt urskilja. Jag inbillade mig, att det var
något vilddjur eller något hafsvidunder, och jag gick närmare till
detsamma, medan mina ögon oupphörligt stodo spända derpå, och si! det
var ett sto af ovanlig skönhet, som stod bundet vid en påle nära till
stranden. Jag närmade mig till henne; men hon uppgaf ett läte, som
uttryckte hennes vrede, och jag darrade af fruktan samt ämnade just vanda
om, då si! en man kom fram upp ur jorden, ropade mig, följde efter mig
och sade: hvem är du? Hvarifrån har du kommit, och hvad är
anledningen dertill, att du befinner dig på detta ställe? Då svarade jag: o min
herre, vet, att jag är en främling, och jag befann mig om bord på ett
skepp, men föll uti hafvet, tillika med åtskilliga andra mina reskamrater;
men Gud räddade mig medelst ett kar af trä, i hvilket jag satte mig,
och hvarpå jag flöt, tilldess vågorna kastade mig mot denna ö. När han
hört denna min berättelse, fattade han mig i handen och sade: följ med
mig! Jag följde, och han förde mig med sig ned uti en håla under
jorden samt in uti ett stort underjordiskt rum, vid hvars öfra ända han lät
mig taga plats, hvarefter han työd mig någon föda. Jag var hungrig och
åt, tilldess jag blifvit mätt och belåten samt mitt sinne lugnadt. Derefter
gjorde han mig frågor om huru det förhöll sig med mig, och jag
meddelade honom mina händelser från begynnelsen till slutet, hvilket allt
väckte hans stora förvåning.

När jag slutat min berättelse, sade jag: jag besvär dig, vid Allah,
o min herre, att du icke måtte vredgas på mig; jag har sanningsenligt
berättat dig mina händelser och det, som vederfarits mig; men nu begär
jag af dig, att du måtte låta mig veta, hvem du är, och hvarföre du
uppehåller dig uti detta underjordiska rum samt af hvad anledning du bundit
detta sto nere vid kusten mot hafvet. Han svarade: vet, att här på denna
ö och på dess stränder äro vi några män, som tillhöra konung
EI-Mih-ractøs stallbetøening och hafva alla hans hästar under vår vård. Hvarje
månad, då månskenet begynner, föra vi hit de snabbaste stoen och binda
dem på denna ö, men gömma oss sjelfva i detta underjordiska rum, på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/5/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free