Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH ES-S1ND1BAD, BÄRAREN.
17
af fogeln rokb. Jag förvånades öfver Guds verk (Hans namn vare
upphöjdt!), och medan jag så stod, slagen med häpnad, si! då sänkte sig
fogeln ned öfver ägget, bredde ut sina vingar öfver detta, sträckte sina
ben bakom sig ut på marken och somnade in. Lofprisad vare
fullkomligheten hos honom, som aldrig sofver! — Då stod jag upp, aftog
turbanen från mitt hufvud och virade honom tillsammans, så att han blef som
ett rep; med detta oingjordade jag mig sjelf och band det stadigt
omkring lifvet, hvarefter jag med tillhjelp deraf, fästade mig fast vid fogelns
ena fot, under det jag sade vid mig sjelf: måhända skall denna fogel föra
mig till ett land, der det finnes städer och invånare, hvilket skall bli bättre
för mig än att stadna qvar på denna ö. Jag tillbragte natten utan sömn,
befarande, att, ifall jag somnade, fogeln skulle flyga bort med mig, utan att
jag blefve det varse; men när det blef dager, och morgonen bröt in, steg
fogeln upp ifrån ägget, gaf till ett anskri och förde mig med sig upp
emot himmelen. Fogeln sväfvade alltjemt uppåt till sådan höjd, att jag
trodde honom hafva uppnått himmelens högsta region; men derefter
sankte han sig efter hand nedåt med mig och kom ända ned till jorden,
der han satte sig att hvila på en kulle. Så snart jag uppnådde jorden,
hastade jag att lossa mitt rep från fogelns fot, ty jag räddes för honom,
ehuru han icke märkte mig eller ens kände af mig. Sedan jag lossat
turbanen från fogelns fot, och gjort mig fullkomligt fri från honom, —
derunder darrade hela min kropp, — gick jag skyndsamt bort ifrån stället.
Men fogeln tog någonting upp ifrån jorden uti sina klor och sväfvade
dermed upp emot himmelen; och när jag med uppmärksamhet betraktade
det, som han hade i klorna, si! då var det en ofantligt stor orm,
hvilken han tagit och förde med sig utåt hafvet, och detta föll mig
underligt fore.
Nu började jag vandra omkring på det ställe, der jag befann mig,
och såg, att jag stod på en höjd, och att nedanför denna låg en stor,
vidsträckt och djup dal; bredvid denna stod ett ofantligt högt berg, hvars
spets ingen kunde se, så hög var den, likasom ingen hade krafter att
stiga upp till densamma. Jag blef derföre missbelåten med mig sjelf för
det, som jag hade gjort, och sade: o, att jag stadnat qvar på ön, ty
denna var vida bättre än detta ödsliga ställe! På ön ftmnos nämligen
mångfaldiga frukter, af hvilka jag skulle kunnat äta, och jag skulle hafva
T«»rn orl. En Kall VB 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
