Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 BERÅTTELSEIf OM ES-SINDIBAD, SJÖFARAREN,
kunnat dricka af dess floder; men har finnes deremot hvarken träd,
frukter eller floder; men det finnes ingen kraft eller magt annat Bn hos Gud,
den Högste, den Störste! Sannerligen, så ofta jag undkommer en lifsfärg,
råkar jag uti en annan, som Är Ännu större och svårare. — Derpå stod
jag upp, intalade mig mod och gick nedåt dalen; dennas botten fenn
jag bestå af diamanter, hvarmed man borrar hål uti adelstenar, i porslin
och i onyx; men diamanten Br en sten af sådan hårdhet, att hvarken jern
eller sten bita derpå, och att ingen kan afsöndra det minsta derifrån eller
krossa honom, annat an med tilltøelp af en slags bly-malm. Hela dalen
var derjemte fylld af giftiga ormar, långa som palmträd och så ofantligt
stora, att de skulle kunnat svälja en elephant Dessa ormar kommo fram
på natten, men höllo sig undanstuckna på dagarna, ty de fruktade, att
fogeln rokh eller gamarne skulle föra dem bort och slita dem i stycken;
men sanningen häraf känner jag icke. I denna dal stadnade jag,
ångrande hvad jag hade gjort, och sade vid mig sjelf: vid Allah, jag har
hastat till mitt eget förderf. Dagen gick till ända, och jag började
vandra framåt dalen, sökande ett ställe, der jag skulle kunna tillbringa natten;
men jag fruktade derjemte för ormarna, glömde både mat och dryck samt
tänkte endast på att rädda mitt lif. På tämligen nära håll blef jag nu
varse en grotta, och jag gick dit, men fenn ingången till densamma helt
trång och smal. Jag gick in i grottan; men som en stor sten låg vid
densammas ingång, rullade jag denna för öppningen, medan jag var
derinne. Vid mig sjelf sade jag: nu är jag säker, så länge jag befinner
mig på detta ställe; men när det blir dager, skall jag gå ut och se, hvad
ödet vill besluta öfver mig. Jag kastade nu en blick inåt grottan och
blef der varse en stor orm, som uti grottans andra ända låg och rufvade
på sina ägg. Hela min kropp kom uti våldsam darrning, jag hqjde mitt
hufvud mot himmelen och anförtrodde mig åt ödet och skickeisen. Hela
natten tillbragte jag der utan sömn, ända tilldess det blifvit dager och
solen böqade skina, då jag flyttade undan stenen, med hvilken jag
tillslutit grottans ingång, och gick derifrån, raglande, som skulle jag varit
rusig, ehuru allt hade sin grund deri, att jag icke fått hvila, i min
hunger och i min rädsla.
Jag vandrade åter framåt dalen, och under det jag gick der, si! då
föll ett stort slagtadt kreatur ned framför mig, men ingen menniska syntes
till. Detta väckte min högsta förvåning, och jag påminde mig en be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
