- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / V. Bandet /
20

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120 BERÅTT RI.SE11 OX ES-SINDIBAD, SJÖFARAREN,

min vfintan blifvit så bedragen! Det linnes ingen kraft eller magt annat
än hos Gud! Vi söka tillflykt hos Gud undan Satan, den förbannade!
Derpå slog han ihop bagge sina händer och fortfor: ve mig! Hvad viH
detta säga? — Jag gick närmare till honom, och han sade till mig: hvem
är du, och hur har du kommit till detta ställe! Jag svarade honom: frukta
icke och var icke orolig, ty jag är en mensklig varelse, af de bästa bland
menniskoslägte t. Jag var en köpman, och min berättelse är underbar,
mina lefnadshändelser utomordentliga; anledningen till min ankomst till
detta berg och denna dal är likaledes högst besynnerlig. Frukta icke, ty
du skall af mig erhålla någonting, som skall göra dig glädje. Jag har
hos mig diamanter i mängd, och af dem skall jag dela med mig
tillräckligt åt dig, alla bättre än du skulle kunnat erhålla på hvilket annat sitt
som helst; var derföre icke rädd och hys inga farhogor! — Då böljade
mannen tacka mig, uppsända böner för min välgång och samtala med
mig; och si! de andra köpmännen hörde mig tala med sin stallbroder,
hvarföre äfven de begåfvo sig till honom. Hvarje köpman hade kastat ett
slagtadt kreatur ned i dalen, och när de kommo till oss, helsade de mig,
önskade mig lycka till min räddning och läto mig följa med sig; jag iter
meddelade dem alla mina händelser, berättade för dem allt hvad jag
utstått på min resa och omtalade för dein, huruledes jag anländt till
diamantdalen. Åt egaren af det kreatur, vid hvilket jag hållit mig fast,
skänkte jag derefter en mängd af de ädelstenar, som jag haft upp med mig,
hvaröfver han blef högeligen glad, så att han uppsände böner för min
välgång och tackade mig för skänken. Men de öfriga köpmännen sade
till mig: vid Allah, du har fått ditt lif till skänks på nytt, ty aldrig h«r
någon annan menniska kommit till detta ställe före dig och sluppit
derifrån med lifvet. Men Gud vare prisad för din räddning! — De tillbragte
den närmast följande natten på ett vackert och säkert ställe, och jag
tillbragte natteri hos dem, glad öfver min räddning, öfver att jag kommit
undan från ormdalen och hade hopp att komma till ett af menniskor
bebodt land.

När det blef dager, stodo vi upp och vandrade öfVer det höga berget,
medan vi uti dalen varseblefvo ormar till stort antal; vi fortsatte derefter
färden, tilldess vi anlände till en trädgård på en stor och vacker ö, der
det vexte kampherträd, så stora, att etthundrade mfln kunde stå i
skuggan under hvart sådant. När någon önskar åtkomma kampher från något af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/5/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free