- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / V. Bandet /
23

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OCH BS-8IND1BAD. BÄRAREN.

23

stort skepp, på hvilket fanns en mängd köpmin och andra resande, allt
förmöget folk, redliga och hederliga menniskor, som lefde efter religionens
föreskrifter samt iakttogo dygd och ärlighet. Jag gick derföre om bord
med dem på detta skepp, och vi afreste i förlitande på Guds välsignelse
(Hans namn vare upphöjdt!), hans nåd och l\jelp samt glada i hoppet om
lycka och framgång. Seglatsen fortsattes, och en dag seglade vi på ett
upprördt haf med tornhöga vågor, då si! skepparen, som stod vid ena
sidan af fartyget, började titta sig omkring åt alla sidor, men derpå
plötsligen slog sig för pannan, lat intaga skeppets segel och fälla ankaret,
ryckte ut sitt skägg, slet sina kläder sönder och uppgaf ett ijudeligt
anskri. Då sade vi till honom: o skeppare, hvad är nu å färde? Han
svarade: veten, j resande, hvilka Gud måtte bevara! att vinden har varit emot
oss och drifvit oss ifrån vår kosa midt ut i hafvet, så att ödet till vår
olycka kastat oss mot Apberget. Aldrig har någon, som kommit dit,
kommit derifrån med lifvet, och mitt lyerta är öfvertygadt om allas vår
undergång. — Knappt hade skepparen vändt igen att tala, förr än aporna hade
kommit ned till oss och omgifvit skeppet på alla sidor; talrika såsom
gräshoppor hvimlade de på fartyget och på stranden. Vi befarade, att,
om vi skulle döda någon af dem eller slå dem eller jaga dem bort, så
skulle de bli oss öfvennägtiga genom sitt ofantliga antal, ty emot
öfver-magten förmår modet ingenting; derjemte befarade vi, att de skulle
plundra vårt gods och våra varor. De äro de mest afskyvärda bland alla
djur och betäckta med hår, som liknar svart filt, så att blotta åsynen af
dem ingifver förskräckelse. Ingen begriper deras språk eller huru det
förhåller sig med dem; de undvika allt umgänge med menniskor, hafva
gilla ögon och svarta ansigten samt äro helt småvexta, så att ingen af
dem håller öfver fyra spann i längd. De klättrade uppför tågen och skuro
dem sönder med sina tänder samt förstörde allt tågvirke öfverallt på
skeppet, så att detta drefs af vinden och strandade på kusten af deras ö.
Derefter förde de alla köpmännen och det öfriga skeppsfolket i land på
ön, men togo skeppet och allt hvad det innehöll samt begåfvo sig dädan
dermed.

De lemnade oss qvar på ön; skeppet var snart ur sigte för oss, och
ingen af oss visste, hvart de begifvit sig med detsamma. Medan vi nu
beftmno oss på ön, ätande af dess frukter och örter samt drickande ur
de floder, som Ainnos der, si! då blefvo vi varse ett obebodt hus midt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/5/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free