Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 BBtiTTBLSDI OM E8-SIHWBAD, 8JÖFAHABEN,
Sjöfararen, ty så hette han, som var med oss och drunknade (eller
lemnades qvar) på fogeln Rokhs ö, och om hvilken vi ej haft några tidender.
Derföre önska vi, att denna främling måtte sälja dem och taga vård om
betalningen för dem, så skola vi gifva honom någonting för hans besvfir
med deras försäljande. Hvad som blir öfver, skola vi aflägga, tilldess vi
återkomma till staden Baghdad, der vi skola lemna egaren det, i händelse
vi träffa honom; träffe vi honom deremot icke, så skola vi öfVerantvarda
det till hans efterlefvande i Baghdad. — Skrifvaren svarade: dina ord äro
goda och din plan förträfflig. Men när jag hörde skepparens ord, att mitt
namn skalle skrifvas på packorna, sade jag vid mig sjelf: vid Allah, jag
är Es-Sindibad, Sjöfararen. Jag tog derföre mod till mig och väntade,
tilldess köpmännen gått i land och sammanträdt för att samtala och
rådgöra om sina angelägenheter och sin köpenskap; då trädde jag inför
skepparen och sade till honom: o min herre, vet do, hurudan man det var,
han, som egde dessa varubalar, hvilka du anförtrott åt mig, att jag skall
sälja dem? Han svarade: jag känner honom icke närmare; men han var
en man från staden Baghdad och hette Es-Sindibad, Sjöfararen, han
försvann, under det vi lågo för ankar vid en ö, och sedan hafVa vi ända
tills nu icke haft några tidender om honom. Då uppgaf jag ett ljudeligt
anskri och sade till honom: o skeppare, hvilken Gud måtte bevara, —
vet, att jag är Es-Sindibad, Sjöfararen! Jag drunknade icke; men när du
ankrade vid ön, och köpmännen samt det öfriga skeppsfolket gick i land,
landsteg jag tillika med dem och tog med mig någonting att förtära på
östranden. Der satte jag mig ned på ett ställe, der det behagade mig
att stadna, men slumrade in och försänktes i sömn; när jag sedan
vaknade, såg jag icke längre till skeppet, och ingen menniska fanns der hos
mig. Derföre äro dessa rikedomar mina och dessa varor mina varor. Aüa
de köpmän, som handla med diamanter, sågo mig likaledes, när jag var
på diamantberget, och de skola kunna vittna om mig, att jag är
Es-Sindibad, Sjöfararen, ty jag meddelade dem mina händelser och de äfventyr,
som inträffat med mig. Jag har för dem berättat, att ni glömden mig
qvar på ön, der jag låg i min sömn, och att jag stod upp, mèn icke fann
någon, samt att det, som jag omtalat, verkligen vederfarits mig.
När köpmännen och det öfriga skeppsfolket hörde mina ord, samlade
de sig omkring mig, och några ibland dem trodde mig, men andra trodde
mig icke. Men under det vi så talade, si! då Btod en af köpmännen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
