- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / V. Bandet /
48

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48

BERÄTTELSEN OK BS-8IHD1BAD, SJÖFARAREN,

och fötter, i mina bemödanden att komma framåt understödd af vinden
och vågorna. Skeppet hade sjunkit nära till en ö midt uti hafvet, och
på denna ö blef jag kastad af ödet genom Guds tillstädjelse (Hans namn
vare upphöjdt!); der kom jag i land; men nu var jag alldeles andlös och
likasom en död af utmattning och ansträngningar, af hunger och törst.
Jag kastade mig ned på hafsstranden och låg der stilla en stund, tilldess
min själ blifvit lugnad och mitt hjerta lättadt; då började’jag en vandring
omkring på ön, hvilken jag fann skön såsom en af paradisets parker.
Alla träd derpå buro mognade frukter, der framvällde sorlande bäckar, och
foglarne sjöngo lofsånger till Honom, hvilken evigt lif och magt tillhöra.
På ön funnos träd och frukter i stor ymnighet, tillika med blommor af
mångfaldig art. Jag åt af fruktem» tilldess jag blifvit mätt, och drack
ur bäckarna, tilldess jag blifvit otörstig, och jag prisade Gud (hvars namn
vare upphöjdt!) för allt detta och hembar mina tacksägelser åt Honom.
Sedan satte jag mig stilla, tilldess aftonen kom och natten nalkades, då
jag stod upp; men nu kände jag mig likasom sönderbråkad i hvarje led
af de ansträngningar, som jag gjort, och den ångest, hvari jag sväfvat;
och på denna ö hörde jag icke någon enda menniskoröst, såg icke heller
någon enda menniska.

Jag sof utan afbrott ända till morgonen, då jag stod upp och
började vandra mellan träden. Vid jag så gick, blef jag varse en liten bäck,
och, invid denna satt en gammal man med vördigt utseende, hvilken
omkring lifvet bar en långt nedhängande gördel, förfärdigad af löf. Oå sade
jag vid mig sjelf: måhända har denna gamla man blifvit kastad i land
här på ön, och kanske är ban en af de skeppsbrutna, under hvilka
skeppet föll i stycken. Derföre närmade jag mig till honom och helsade
honom; men han besvarade helsningen med ett tecken utan att tala, och
jag sade till honom: o sheik, hvadan kommer det, att du sitter på detta
ställe? Då skakade han på hufvudet, suckade och gjorde åt mig ett
tecken med handen, likasom ville han säga: sätt mig upp på dina axlar och
bär mig härifrån tvärtöfver bäcken! Då sade jag vid mig $jelf: jag skall
göra som den gamla mannen önskar och föra honom till det ställe, dit
han vül komma; måhända skall jag derför undfå en belöning (i
himmelen). Jag närmade mig derföre till honom, satte honom upp på mina
axlar och bar honom till det ställe, som han utpekat åt mig; der sade
jag till honom: stig nu ned! Men ban steg icke ned från mina axlar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/5/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free