Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
BKBiTTEUOi 0* ES-BlltMBAD, SfÖFARABKIt,
dagar, tilldess saften öfvergått till rent vin; deraf drack jag hvarje dag
för att muntra mig och få någon lindring i de bekymmer, hvilka den
envisa gamla mannen beredde mig, ty så ofta jag blifvit berusad af vinet,
kände jag mina krafter stegrade. Men när han en dag såg mig dricka,
gjorde han med handen ett tecken åt mig, likasom ville han säga: hvad,
är detta? Jag svarade honom: detta är någonting angenämt, sow styrker
krafterna och vidgar hjertat. Derpå började jag springa med honom och
dansa mellan träden; ruset hade gjort mig glad, och jag klappade i
händerna, si^ng och var upprymd. När han såg mig i detta tillstånd,
tecknade han åt mig att lemna pumpan åt honom, på det han också måtte
dricka; jag var rädd för honom och lemnade honom pumpan, hvilken han
tömde tiil botten, hvarefter han blef glad och munter, samt började hoppa
och skaka på mina skuldror. Snart yttrade ruset sin fulla inverkan på
honom; hans lemmar förlorade sin spänstighet, musklerna i hans sidor
slappades, och han började vackla från den ena sidan till den andra på
mina axlar. När jag såg, att han var drucken och medvetslös, förde jag
min hand till hans fötter, och lossade dem från min hals. Derefter lutade
jag mig ned med honom, satte mig på huk och kastade honom ned på
marken. Jag kunde sjelf knappast tro, att jag blifvit befriad från honom,
och att jag undkommit den olyckliga ställning, hvari jag beftinnit mig;
men jag befarade derjemte, att han skulle stå upp efter sitt rus, och tillfoga
mig någonting ondt Jag letade derföre ut åt mig en stor sten, hvilken
jag kastade på hans hufvud, der han låg i sin sömn; då blef hans kött
blandadt med hans blod, och han dog. Måtte Guds nåd aldrig vara med
honom!
Derefter böljade jag spatsera omkring på ön, glad i milt sinne, och
kom till det ställe, der jag varit förut, nere vid hafsstranden. Under en
ansenlig tid stadnade jag qvar på denna ö, åt af dess frukter, drack &f
dess bäckar, och väntade, att något skepp skulle segla förbi. Så satt jag
en dag och betänkte allt det, som vederfarits mig, och de öden, som jag
genomgått, då jag sade vid mig sjelf: jag undrar, huruvida Gud skall
bevara mig, och huruvida jag någonsin skall återkomma till mitt
fädernesland och råka mina fränder och vänner. Och si! der närmade sig ett
skepp på det stormupprörda hafvet, och det skeppet kom allt närmare,
tilldess det ankrade vid ön, på hvilken skeppsfolket steg i land. Jag gick
dem till mötes; och så snart de blefvo mig varse, närmade de sig aUa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
