- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / V. Bandet /
70

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

70

berättelsen om

före Mohammeds sändning, — måtte Gud uppehålla och bevara
honom! Derföre sade också skeppsfolket: vi veta icke hvad du säger! Då
sade konungen till dem: aldrig hafva några söner af Adam kommit hit
till oss före er. Och han undfägnade dem med kött af fogel och af
vilda djur samt med fisk; men dessförutan hade de ingenting att äta.
Sedan steg skeppsfolket i land för att fördrifva tiden der och såg på,
huruledes en fiskare kastade sitt nät i hafvet för att fånga fisk; han drog
upp nätet, och si! deruti befanns en flaska af bronz, öfvertäckt med bly,
på hvilket Salomos, Davids sons, insegel var tryckt, — frid vare dem
bägge! Fiskaren bröt inseglet; men ur flaskan uppsteg en blå rök, som
höjde sig ända upp till himmelens sky, och han hörde en fruktansvärd röst,
som sade: jag ångrar mig! Jag ångrar mig, o Guds prophet! — Och af
röken bildades derefter en skepnad, fruktansvärd att åse och så jättestor,
att dess hufvud räckte upp till bergens högsta toppar, och skepnaden
försvann för deras åsyn. Skeppsfolkets mod ville helt och hållet öfvergifva
dem; men de svarta tycktes icke synnerligen bekymra sig om
alltsammans. En af skeppsfolket begaf sig till konungen, och frågade honom
angående den märkvärdiga synen, och konungen svarade honom: vet, att
denne är en af de andar, hvilka Salomo, Davids son, när han vredgade»
på dem, inneslöt i flaskor af detta slag, hvilka han stöpte öfver med bly
och kastade uti hafvet. När fiskaren kastar ut sina nät, drager han
vanligtvis upp sådana flaskor; när de sönderslås, framkommer en ande, som
inbillar sig, att Salomo ännu lefver, och derföre säger: jag ångrar mig, o
Guds prophet!

Och de Rättroendes Beherrskare, Abd EI-Melik, Marwåns son,
förundrade sig öfver denna berättelse och sade: upphöjd vare Guds
fulfkomlig-het! Salomo var utrustad med stor magt och välde. — Men bland dem,
som voro tillstädes i detta sällskap, befann sig En-Nabigah
Edh-Dhub-jani, och han sade: Tålib har talat sanning i det, som han berättat, och
beviset för hans sannfärdighet ses uti dessa ord af den Allvise, den Förste*).

Kom ibog Salomo, när Gud sade till honom: öfvertog en ktaaUff embete och regen

med klokhet;

Och den, 10m lyder dig, honom m& du hedra (Or det ban så gör; men den, som
Ir dig olydig, honom ml du Qettra till evinnerlig tid!

*) Gol

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/5/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free