Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STADEN AF BRONZ.
91
fella honom att föra mig till dig på min matta, och skall jag göra dig till
en varnagel för andra öfvermodiga. — Budbäraren kom och meddelade
konungen dessa ord från Guds prophet, Salomo, — frid vare honom! Men
konungen svarade budbäraren: det är ingen vån för honom att af mig
vinna hvad han fordrar; säg honom derföre, att jag skall gå honom till
möte! Med detta svar återvände budbäraren till Salomo. Derpå sände
konungen till folket i sitt land och sammansamkade en million af de
andar, som stodo under hans lydnad, samt förstärkte dessa med andra
djeflar och andar, som bodde på hafvets öar och på bergens toppar,
hvarefter han ordnade sina skaror, öppnade sina förrådshus och utdelade
vapen åt dem. Men Guds prophet Salomo (frid vare honom!) uppställde
sina krigare i slagordning, befallde de vilda djuren att dela sig uti tvänne
skaror, till höger och venster om krigsfolket, samt tillsade foglarne att
sväfva öfver öarna. Han befallde dem också att, när striden skulle stå,
hacka ut ögonen på motståndarne med sina näbbar och slå dem i
ansigtet med sina vingar; vilddjuren tillsade han att slita deras hästar i stycken;
och de svarade: vi höra och lyda Gud och dig, o Guds prophet! Sedan
lät Salomo, Guds prophet, för sin egen räkning framsätta en thron af
alabaster, prydd med juveler och belagd med plåtar af rödt guld; men sin
vezir Asaf, Barkhijas son, ställde han på högra sidan, sin vezir
Ed-Dimir-jit på den venstra, och menniskokonungame på sin högra sida, men
andarnes konungar på den venstra, medan vilddjuren, ormarne och
kräldjuren gingo före honom.
Sedan föllo de öfver oss alla tillhopa, och vi kämpade med honom
på en vidsträckt slätt under tvänne dagar; men på tredje dagen koto
olyckan öfver oss, och Guds vilja (Hans namn vare upphöjdt!) gick då
i fullbordan uppå oss. De första, som började angreppet mot Salomo,
voro jag och mina underlydande, och jag sade till mina krigsmän: stadnen
stilla på slagfältet, medan jag går fram till dem och utmanar
Ed-Dirai*-jftt! Och si! han trädde fhtm lik ett högt berg med flammande eld och
upphvirflande rök; han nalkades och slog mig med brinnande eld, och
hans pil blef min eld öfvermägtig. Han skriade åt mig med fasavärd
röst, så att jag trodde, det himmelen hade fallit ned och slutit sig öfver
mig; och bergen skakade vid hans rop. Derpå gaf han befallningar åt
sina krigsmän, och de störtade emot oss alla på en gång; men äfven
Tatra ock Ea Kitt. V Jt 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
