Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
BEHATTKLSF.lt (»I
]ag gifrer honom i förtroende. Frid rare eder! Jag beder derjemte Gud, att ban
mitte bevara eder Trio allt ondt, alla hemsökelser och sjukdomar.
NBr Emir Musa hürde dessa ord, full han åter i en gråt, så våldsam,
att han blef sanslös ; men när han kommit till sig §jelf igen, lät han
uppteckna allt hvad han sett och tog det till varnagel, som han hade erfarit
Derpå sade han till sina följeslagare: fören hit säckarna och tyllen dem
med en del af dessa rikedomar, dessa kärl, dyrbarheter och ädelstenar!
Derpå sade Talib, sonen af Sahl, till Emir Musa: o Emir, skola vi
qvarlemna denna jungfru med alla de dyrbarheter, som hon bär på sig?
Deribland finnas saker, som icke hafva sin make, och med hvilka ingenting
jemngodt någonsin blifvit funnet; de äro mer värda än alla de egodelar,
6om du utvalt, och skola utgöra den yppersta skänk, hvarmed du kan
vinna nåd infor de Rättroendes Beherrskare. — Men Emiren svarade:
hörde du icke hvad jungfrun befallt uti inskriften på denna tafla? Hon
har ju gifvit oss sitt råd som ett uppdrag i förtroende, och icke höra Vi
till dem, som förråda ett sådant. Veziren Talib förtfor icke desto mindre:
och för dessa ords skull ämnar du qvarlemna dessa dyrbarheter och dessa
ädelstenar, fastän hon är död? Hvad skall då hon göra med allt detta,
som Sr prydnader för verlden och ämnadt att bäras af lefvande? En
klädnad af bomull kan vara tillräcklig för henne, och detta äro vi mer
värdiga än hon. — Med dessa ord närmade han sig till trappstegen och
steg uppför dessa, tilldess han stod midt imellan de bägge förut omtalade
slafvarne, då si! den ena bland dessa gaf honom ett slag på ryggen,
men den andra högg till honom med det svärd, som han hade i handen,
och högg hans hufvud af, så att han föll död ned. Då sade Emir Musa:
måtte Gud 6e till din hviloplats med nåd! Dessa skatter voro tillräckliga;
men girighet länder alltid till vanära för den, hos hvilken den finnes. —
Derpå befallde han, att krigarne skulle träda in, och de kommo samt
belastade kamelerna med en del af skatterna och ädelstenarna; hvarefter
Emir Musa befallde, att porten skulle tillslutas såsom den varit förut.;
De fortsatte nu förden utmed hafskusten, tilldess de kommo i sigte af
ett högt berg, som reste sig öfver hafvet. I detta berg funnos talrika
grottor, och si! uti dessa bodde ett folk af svarta, klädda uti hudar
och med hättor af hudar på sina hufvuden; men ingen förstod deras
språk. När de svarta blefvo de resande varse, sprungo de sin kos ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
