- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / V. Bandet /
139

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BERÄTTELSEN -OM MVU4KAR AP HAFVET.

180

SJUHUNDRADE TRETIONDEÅTTONDE TILL SJUHUNDRADE
FEMTIONDESJETTE NATTEN.

Berättelsen om Djollanår af Hafvet.

Uti fordna dagar och i en länge sedan försvunnen tid lefde uti
Persernas land en konung, vid namn Shah Zemån, som hade sitt konungasate ’
Khorasan. Han hade hundrade frillor, men hade under hela sin lifstid af
dem icke blifvit välsignad med något barn af mankön och icke heller af
qvinnkön; på detta sitt olycksöde tänkte han en dag och klagade deröfver,
att större delen af hans lefhad gått förbi, utan att han blifvit välsignad
med någon son, hvilken skulle kunna ärfva hans rike efter honom,
såsom han sjelf ärft det efter sin fader och sina förfäder, öfver denna
olycka försjönk han i djupaste sorg och klagade deröfver.

Under det han sålunda satt en dag, trädde en af hans mamluker
inför honom och sade: o min herre, vid din port står en slafvinna, och med
henne följer en köpman; men skönare flicka än hon är har jag aldrig sett.
Konungen svarade: för hit inför mig köpmannen och flickan! Köpmannen
och slafvinnan kommo inför honom, och så snart han fick se henne, fann
han, att hon var smärt och rak som en Jans. Hon var insvept i en
guldbroderad silkesslüja, och när köpmannen aftäckt hennes ansigte, blef hela
gemaket upplyst af hennes strålande skönhet, och ifrån hennes panna
hängde qju svallande hårlockar, som räckte henne ända ned till
fotknölarna. Hennes ögonbryn voro färgade med kfthl, hennes höfter utstående,
men lifvet smärt; hon var så skön, att blotta hennes åseende skulle
kunnat återgifva helsan åt en §juk eller vederqvicka den törstande; hon var
med ett ord sådan, som skalden sagt i följande verser:

Jag kbkar henne; hon Ir fülllndad i skönhet och likaledes fulländad I allvar och

vlrdighet.

Hob ir bvarkea ling eller kort; men hennes höfter i ro sådana, att Uidningen ir

för trång för dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/5/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free