Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1*4
beftittblsni om
och stjernorna samt himmelen, likasom på jordens yta, och vattnet gör oss
ingen skada. Vet äfVen, att i hafvet finnas många Iblk och mångahanda
skepelser af alla slag, alldeles som på landet; och vet dessutom, att allt
det, som på landet finnes, Hr ringa och litet i jemförelse med allt, som
finnes uti hafvet — Och konungen förundrade sig öfver hennes ord.
Derpå framtog jungfrun två stycken Kamari-aloe-trä, bröt en bit
deraf, lade eldkol i ett rökelsekar, kastade en bit aloe deri, hvisslade och
talade några ord, dem ingen förstod; men en tjock rük började utveckla sig,
medan konungen såg derpå. Nu sade hon till konungen: o min herre,
statt upp och stick dig undan i något sidorum, så skall jag låta dip; se
min broder, min moder och de mina, utan att de se dig; det är nämligen
min afsigt att kalla dem hit, och du skall på detta ruin vid denna tid bli
vittne till ett underverk, du skall förvåna dig öfver de mångfaldiga
skepnader och de olika former, soin Gud har skapat, — Hans namn vare
upphöjdt! Konungen stod genast opp, gick in i ett sidogemak och afvaktade
hvad hon skulle företaga sig. Hon fortfor att bränna rökelse och
upprepade kraftiga ord, tilldess hafvet började svalla och kom i oro; men
derutur framträdde en ung välväxt man med vackert ansigte, likt månen i
dess fylle, med glänsande panna, röda kinder och ett har, som liknade
perlor och ädelstenar; ingen i’hela skapelsen kunde mer likna hans syster,
och filande verser syntes diktade uttryckligen för att lämpas på honom:
Månen blir fuU en gång hvarje månad; men ditt anletes skönhet Sr fullkomlig
hvarje dag.
Hans hem Ir uti hjertat af ett himmelstecken i sänder; men din boning är i
allas hjertan på samma gång.
Ytterligare uppträdde utnr hafvet en ålderstigen, gråhårig matrona och
med henne fem jungfrur, sköna som månar och alla liknande den
jungfrun, hvars namn var Djullanår. Konungen såg vidare, buru den unga
mannen, matronan och jungfrurna vandrade på hafsytan, tilldess de
kommo nära till Djullanår; och när de kommit ända intill fönstret, och
Djullanår såg dem, stod hon upp dem till mötes samt mottog dem med glädje
och välbehag. Så snart de blifvit heane varse, kände de igen henne,
kommo in till henne och omfamnade henne, under det de fällde tårar; och
de sade till henne: o Djullanår, hvi öfvergaf du oss for fyra år tillbaka,
Utan att vi visste, hvar du uppehöll dig? Vid Allah, verlden blef mörk
för våra ögon, så sörjde vi öfver skiljsmessa|! från dig; mat och dryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
