- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / V. Bandet /
150

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ISO

BERÄTTELSEN OM

Derpå fortfor Saleb: om vi stode och tjenade dig, o tidens körning,
under tusende år, utan att tänka på någonting annat, så skulle vi ändock
icke tiliräckligei) vedergälla dig, och hvad vi gjorde skulle ändock vara
en ringa ting i jemförelse med din förtjenst om oss. — Och konungen
tackade honom med vältaliga ordalag. — Men Saleh qvarstadnade bos
konungen, han och hans moder samt hans farbroders döttrar, i fyrtio
dagar, efter hvilkas förlopp han stod upp och kysste golfvet inför konungen,
sia systers gemål. Då sade konungen till honom: hvad önskar du, o
Saleh? Han svarade: o tidens konung, du har visat ynnest emot oss,
och vi begära af din godhet, att du måtte bevisa oss din välvi|ja och
gifva oss tillåtelse att aflägsna oss, ty nu längta vi att återse våra
anhöriga, vårt land, vår slägt och vårt hem. Vi skola ändock icke afstå
ifrån att (jena dig, min syster och min systers son; och vid Allah, o
tidens konung, att öfvergifva dig, är icke ljuft för mitt |hjerta; men hum
kan jag annat göra, då jag blifvit uppfödd uti hafvet, och landet icke ir
angenämt för mig? — När konungen sporde dessa ord, stod han upp
på sina fötter och tog afsked af Saleh af HafVet, hans moder och hans
farbroders döttrar; och de gräto tillsammans för det de måste ski|jas åt.
Derpå sade de till konungen: inom kort skola vi åter vara hos dig, ocb
vi skola aldrig öfvergifva dig, utan inom en bestämd tid af några fi dagar
göra dig ett nytt besök. Och sedan de detta sagt, sväfvade de ned emot
hafvet, stego ned deri och försvunno.

Konungen behandlade Djullanår med godhet och hedrade henne på
det högsta. Barnet växte upp, och dess morbroder, dess mormoder ocb
de öfriga infunno sig inom en bestämd tid af några få dagar uti konungens
palats, der de stadnade hos honom en månad eller tvänne, hvarefter de
återvände till sitt hem igen. Gossen tillväxte i ålder, skönhet och behag, tilldess
han uppnått sitt femtonde år; då var han oöfverträfflig i fägring, och
ingen kunde med honom jemföras i skapnad och skick. Han hade lärt
6ig att skrifva och läsa, han kände historia, grammatik, språk och
båg-skjutningskonst, han förstod att umgås med spjutet och hade äfven
erhållit undervisning uti ridkonst samt i allt det, soin konungasöner börs
känna. Bland invånarne i staden fenns det ingen, hvarken man eller
qvinna, som icke talade om ynglingens flillkomligheter, ty han
öfverträffade alla i skönhet och älskvärdhet; och konungen älskade honom
högeligen. Då lät konungen sammankalla vezirerna, emirema, rikets för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/5/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free